Hoppa till innehållet

Sida:Amtmannens döttrer.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

108

att något sådant kan blifva föremål för diskussion, då det ju är påtagligt för hvarje fördomsfri menniska som endast helt ytligt sätter sig in i saken, att den nya indelningen af endast åtta rotar är vida mindre ändamålsenlig och motsvarande kommunens tarf, än den gamla indelningen af dubbelt, nemligen sexton — då den gamla (åtminstone efter min subjektiva öfvertygelse) på ett helt annorlunda fullständigt sätt förenat alla intressen, synnerligast fattigväsendets och skolväsendets, och förnämligast det sistnämndas, om man tänker efter huru mycken tid väglängderna taga bort för den ambulatoriska skolläraren. Jag skall senare på ett mera tillfredsställande sätt utveckla för dig hela vigten af mitt i denna riktning afgifna förslag, men nu icke ett ord mera derom, då jag vet att min Amalia väntar. Jag vill således endast upprepa huru uppriktigt jag beklagar att icke hafva kunnat tillbringa denna dag ibland eder. Men då vår afresa är beramad till klockan tolf skall jag ännu kunna hinna med det försummade och komma desto tidigare i morgon, hvarvid vi dock vinna ett par timmar som vi kunna helga åt vår kärlek. Alltså har du mig klockan nio! Helsa alla dina kära, men sjelf vare du, min älskade vän, hjertligt helsad af din

Adolf

— Det var också ett bref! utbrast frun med en blick emot taket.

— Hm, hm, se så der ja, sade Amtmannen med ett förunderligt ansigte och räckte Amalia