126
ödmjuka önskningar att fröknarna måtte sofva godt och drömma behagligt o. s. v.
— Jo, det må jag säga är en enkling som förstår att ställa sig beqvämt! utbrast Amalia. Detta hus är ju ett paradis alltigenom. Se dig omkring då, Sophie, och stå inte så bortkommen. Se mattan här du! och de präktigaste levkojor och astrar i vasen och en sådan säng! .... Här förstummades hon helt och hållet vid åsynen af sängen med röda damastgardiner, hvilken i omfång kunde mätas med Riddar von Gleichens verldsberömda säng.
— Det är två saker som jag ändå ville hafva förändrade i dethär rummet, fortfor Amalia, då det första beundransruset börjat lägga sig något — eljest är det alldeles komplett. Jo, först skulle det vara tapetseradt — ty jag har alldeles inte din smak, Sophie, som finner så stort behag i de nakna bjelkväggarna — och så gardinerna här. Dessa urblekta sitsgardiner passar ju alls inte till det öfriga. Om jag rådde så tog jag straxt ner dem och hängde hvita, skira i stället, uppfästade på förgyllda pilar... Hvad jag längtar efter morgonen för att få se utsigten från dehär fönsterna! .... Hvad månne det är för två porträtter? .... Gœthe och B. Y. R. O. N. Biron!
— Byron, förmodligen, sade Sophie tankspridt.
— Nej, men hvem är det han liknar! ... Oh, det är ju tydligt ... Cold upp i dagen! Sophie spratt till. Se bara, fortfor Amalia, panna, hår, ögon, den släta kinden, halsens byggnad, det är
