och jag kommer inte igen förr än du blifvit snäll och gjort allt godt igen.
Ada teg plötsligt, gick bort och satte sig på trappan och åsåg lugnt huru de drogo åstad.
Det var ett misslyckadt uttryck af Sophie då hon bad Ada »göra allt godt igen». Den lilla var lika häftig i sin ånger som i sina andra känslor, och hade ett visst exalteradt sätt att göra en sak god igen som ofta gjorde det onda värre.
Knappast var vagnen ur sigte förr än hon sprang in i fadrens studerkammare. Här lyckades hon med tillhjelp af en stol och en pall att nå upp till ett hörnskåp med glasdörrar, hvari prosten hade inrättat sig ett litet naturaliekabinett. Ingen störde henne i hennes hemlighetsfulla sysslande, emedan det icke föll någon in att söka henne derinne. Men att hon sjelf var tillfreds dermed, syntes på det glädjestrålande ansigte, hvarmed hon mottog de hemkomna. Lilla Ada var så snäll och inställsam den aftonen, att man nästan ångrade att hafva varit så hård emot henne.
Lampan var just tänd då Bröcher stack hufvudet in igenom dörren och vinkade. Alla måste följa honom. Sjelf skred han förut på tå, med hemlighetsfull mine. Midtpå bordet i hans rum stod någonting öfverhöljdt, som han skälmaktigt aftäckte. Der satt domherren med sitt röda skinande bröst, gravitetisk på sin pinne.
— Han stirrar, så tycker jag, han måtte väl inte vara sjuk, sade Amalia, då fogeln trots det
