Det blir utmärkt att dricka the i den här lilla fiskarkojan, vid den lugna, klara sjön. Se bara hur förtjusande! .... I denna koja kunde jag nästan vilja bo .... här fattas intet ....
— Utom ett hjerta, parodierade Edvard. Inte sannt Amalia, det var »en koja och ett hjerta» da tänkte på?
— Sådant prat, sade Amalia tillgjordt. Hvad vill det säga? Det passar ju härvidlag alldeles som »goddag yxskaft».
— Inte så alldeles, anmärkte Georg. Skulle denna idéförbindelse verkligen aldrig ha fallit fröken Amalia in? Den är dock både vacker och naturlig .... var nu en gång uppriktig!
— Jag förstår inte ett ord af det der, men om jag får lof att slippa era idéförbindelser, sade Amalia, som nu blef stött på allvar.
— Din bror och Cold hänsyfta på en fransk teaterpjes med den titeln, som varit mycket omtyckt, sade frun undervisande. Författaren Scribe svärmar der alldeles förskräckligt för hyddor och lifvet i dem. Det kan väl också vara vackert nog, men sådan der kärlek med vatten och bröd tager sig dock bättre ut i romaner och teaterpjeser än i verkligheten.
Georg såg sig om, som om han sökte hjelp. Sophie var icke tillstädes.
Brandt, som efter en hjertstyrkande dosis på sätern hade återfått sitt goda lynne, utbrast litet plumpt: Fröken Amalia behöfver visst inte söka länge efter ett hjerta till sin koja. Kanske blir det
