Sida:Andra djungelboken 1915.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


DJUNGELNS LAG.

För att giva en föreställning om den ofantliga mångfalden av förordningar och stadganden i Djungelns Lag har jag översatt på vers (Baloo läste alltid upp dem med ett slags nynnande) ett fåtal av de lagar, som ha avseende på vargarna. Det finns naturligtvis hundra och åter hundra till, men dessa få tjäna som prov på de enklare påbuden.

Se detta är Lagen i Djungeln, så gammal och sann som himmel och sjö.
Den Varg, som den håller med tro, blir lycklig; den Varg, som den bryter, skall dö.

Och lagen går fram och tillbaka, likt slingrande plantan kring stam och kring stock; —
ty veten, att Flockens styrka är Vargen och Vargens styrka hans Flock.


Dig dagligen tvätta från nosspets till svansspets; drick djupt, men med måtta ändå.
Och minns: för att jaga du natten har fått och dagen att sova uppå.

Schakalen kan följa med tigern, men när morrhåren vuxit på dig,
minns, unge, att vargen en jägare är — du jage på egen stig!

Håll fred med Djungelns Magnater — med tiger, panter och björn —
Och stör icke Hathi den Tyste och Vildgalt i lyans hörn.

När Flock möter Flock i Djungeln och ingen från spåren vill gå,
du lägge dig ned, tills ledaren talat, att bida vad orden förmå.

Om du slåss med en varg ur Flocken, så slåss i en undangömd nejd.
Håll andra ur striden, må Flocken ej minskas av inbördes fejd.

Den håla, som Vargen har rett sig, hans hem och hans fristad den är.
Ej Hövdingen ens och ej Rådet må tränga in objudna där.

Hans håla är Vargens fristad, men om han för öppen den gjort,
man bud honom bäre från Rådet att reda den så som sig bort.

Om du går före midnatt att döda, var tyst, väck ej skogen med skall,
ty eljest du skrämmer bort hjorten, och Flockens jakt är då all.

Åt dig själv, åt din maka och ungar du döde, varhelst du det kan,
men döda dock aldrig för ro skull och aldrig, nej aldrig en Man!

Om du rövar en svagares byte, var icke för glupsk, lyd rättvisans bud,
ty Flockrätt skall värna den svage; så give du honom båd' huvud och hud.

Vad Flocken har slagit, skall Flocken ock ha. Så äten på stället i lag!
Den, som stjäl till sin håla, skall döden dö! Så stadgas i Djungelns lag.
 
Vad Vargen slog dött, skall Vargen ock ha. Han gör som han vill.
Men ingen av Flocken äte därav, förrän han har sagt till.

Den unge, som ännu ej årsgammal är, av Flocken må fordra sin rätt
att taga av bytet sitt fulla mål, när dödaren ätit sig mätt.

Ly-Rätten är rätten för modern. Av vart byte en jämnårig slår
må hon kräva för barnen ett lårben. Och ingen det vägra får.

Hål-Rätten är rätten för fadern att jaga ensam, när helst han finner för gott.

Han är fri från att följa med Flocken och kan dömas av Rådet blott.

På grund av hans ålder och visdom, på grund av hans tass och hans slag
Varghövdingens ord städse gälle, där annat ej stadgas i Lag.

Se detta är Djungellagen, den strängaste lag som väl fanns.
Men lyd är dock Lagens början och slut, är dess huvud och svans.