54
Kyrkobyn den 2 Julius.
Min hjertinnerligt kära Anna må väl!
En stor bedröfvelse hafver inkommit i mitt hjerta och jag hafver ingen ro hvarken natt heller dag och skall det aldrig mera här i verlden hafva, om du hafver bytt om hog och sinn och tagit din tro och lofven ifrån mig — för si jag hafver dig kärare än gud och kärare än allt som finnes på jorden och Gud förlåte mig! men jag tänker oftare på dig, än på honom som skapat dig, så dägelig Och fager. Jag vill icke tala om menniskors ondskefulla prat; för jag tror icke på de onda tungor, som äro doppade i sjelfva afgrunden och som kan slita hjertat ur bröstet på em gosse, han må vara så rask och modiger han vil — utan jag vill endast fråga dig, om du är sjuk heller hvad det kan vara som hafver förhindrat dig, att icke komma hem till mor och mej, då ja skref och ba’ dej så vackert att du skulle komma och sade dig, att far skulle vara två dagar på tinget? Jag vet, att du hafver fått brefvet riktigt i din hand och kan icke begripa, heller utgrundar huru det hänger i hop, att du inte kom och att du inte hafver skickat mig något svar; jag kan icke komma till dig för far går jemnt ikring mig på lur och vaktar alla mina steg; men nästa bönedag, som är om söndag åtta dar, så reser far bort till att hålla riksdags-
