Glada förväntningar.
hänglampa, som de en gång hade. Men vi låtsa, att älvorna tappade den en gång, då de hade bal, så att vi kalla den älvornas spegel.
Matthew har lovat göra oss ett bord. Den lilla runda dammen inne i herr Barrys hage kalla vi för Klaröga. Där har jag suttit och läst i boken, som Diana har lånat mig. Det var en bra spännande bok, Marilla. Där var fem friare, som tävlade om hennes hand — hjältinnans … Jag skulle vara glad, om jag bara hade en. Hon var mycket vacker, och hon fick genomgå stora prövningar. Så fort det hände henne någonting, så svimmade hon … Det vore roligt att kunna svimma, säg, Marilla? Det vore så intressant … Men jag är fasligt frisk av mig, fastän jag är så mager. Jag tycker för resten, att jag håller på att bli fetare, eller hur? Varenda morgon, när jag stiger upp, så tittar jag på mina armbågar för att se efter, om där inte kommer några gropar.
Diana håller på att få en ny klänning — den sys med halvkorta ärmar. Den ska hon ha på utfärden. Ack, måtte det bara bli vackert väder nästa onsdag! Jag tror inte jag vore i stånd att övervinna den sorgen, om någonting hände, som hindrade mig från att vara med om utfärden. Nog skulle jag överleva det, förstås — men jag skulle sörja gräsligt … Tänk, de skola ro ut i båtar på Mörka, speglande vågen, och det blir glass — det har jag redan talat om. Jag har aldrig smakat glass. Diana försökte förklara, hurdant det var, men glass måtte nog höra till de saker, som man inte ens kan göra sig en föreställning om …
— Anne, jag har sett på klockan, och du har nu pratat i tio minuter, sade Marilla. — Nu skulle det verkligen vara intressant att se, om du kan tiga lika länge.
Anne teg — nästan lika länge. Men under den återstående delen av veckan talade hon om utfärden, tänkte på utfärden och drömde om utfärden. På lördagen regnade det, och hon råkade så småningom i ett sådant tillstånd av
— 104 —
