Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En tebjudning och dess följder.

vackert rött — gör inte du det? Sådant smakar dubbelt så bra som någon annan färg.

Fruktträdgården med sina av äpplen och päron nedtyngda grenar var en så härlig vistelseort, att de små flickorna stannade kvar där mest hela eftermiddagen. De slogo sig ned i en gräsbevuxen vrå, där frosten ännu skonat grönskan och det ljumma höstsolskenet dröjde kvar, och här mumsade de friskt på äpplen och pratade av alla krafter.

Diana hade mycket att berätta för Anne om hur det var i skolan. Hon var tvungen att sitta med Gertie Pye, och det var hon så förargad över — Gertie lät sin griffel »skrika» på tavlan, och det var så det isade en i hela kroppen … Ruby Gillis hade trollat bort alla sina vårtor (jo du, riktigt sant!) med en undergörande kiselsten, som hon fått av gamla Mary Joe. Man skulle gnida vårtorna med stenen och se’n kasta bort den över sin vänstra axel en kväll, när det var nymåne, så försvunno vårtorna tvärt …

Charlie Sloanes namn stod skrivet på väggen i förstugan tillsamman med Emily Whites, och Emily var arg … Sam Boulter hade gjort en gubbe åt herr Phillips i klassen, och herr Phillips gav honom en örfil, och Sams pappa kom till skolan och sa: understå sig bara att röra vid något av mina barn igen … Och Mattie Andrews hade en ny röd luva och en blå hjärtvärmare med tofsar och gick omkring och kråmade sig, så man kunde bli alldeles sjuk … Och Lizzie Wright talte inte till Mamie Wilson, för Mamie Wilsons stora syster hade trängt ut Lizzie Wrights stora syster hos den herrn som slog för henne … Och alla saknade Anne och önskade, att hon måtte komma till skolan igen, och Gilbert Blythe —

Men Anne ville ej höra talas om Gilbert Blythe. Hon hoppade upp från sin grästuva och sade, att nu måste de gå in och smaka på hallonsaften.


— 139 —