Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Anne som räddande ängel.

politiskt intresserad och livligt övertygad om, att »skulle det bli någonting av», så måste hon vara med på ort och ställe. Hon åkte alltså till staden och tog med sig sin man — Thomas kunde ju alltid sköta om hästen — samt Marilla Cuthbert. Marilla var måttligt intresserad för politik, men som hon förmodade, att detta var hennes enda tillfälle i livet att få se en riktig, levande premierminister, tog hon det naturligtvis i akt och lämnade Matthew och Anne att vakta huset, tills hon skulle komma tillbaka dagen därpå.

Det hände sig alltså, att medan Marilla och fru Rachel njöto i fulla drag på det politiska massmötet, hade Anne och Matthew det hemtrevliga köket på Grönkulla alldeles för sig själva. En munter brasa sprakade på den öppna spisen, och blåvita iskristaller skimrade på fönsterrutorna. Matthew satt på soffan och nickade över en lantbrukstidning, och framme vid bordet pluggade Anne av alla krafter på sina läxor, då och då kastande en längtansfull blick mot vägghyllan, där det låg en ny bok, som Jane Andrews lånat henne samma dag.

Jane hade försäkrat henne, att den var så spännande, att man ordentligt »ryste», och det kliade i Annes fingrar efter att få bläddra uti den. Men det skulle vara detsamma som att låta Gilbert Blythe få övertaget dagen därpå, när man hörde upp läxorna. Anne vände ryggen åt hyllan och försökte låtsa, som om boken inte alls låg där.

— Matthew, läste ni geometri, när ni gick i skolan?

— Nej du, det gjorde jag inte, sade Matthew och spratt upp ur sin lilla tupplur.

— Jag önskar ni hade gjort det, suckade Anne, för då hade ni kunnat hysa deltagande för mig. När ni inte har läst det, så kan ni inte riktigt sätta er in i mina känslor. Geometrien fördystrar hela min tillvaro. Jag har så svårt för att begripa det, vet Matthew.

— Ja, kära du, lika korkad är jag, sade Matthew tröstande.

— 157 —