Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Anne som räddande ängel.

— Du, som annars är så duktig i dina stycken! Herr Phillips sa’ mig i förra veckan inne i Blairs butik, att du var den flinkaste lärjungen i hela skolan och gjorde snabba framsteg. »Snabba framsteg» — det var hans egna ord. Nog finns det folk, som hackar på Teddy Phillips och säger, att han är en skral lärare, men jag för min del tror, att han är utmärkt.

Matthew skulle nog ha tyckt, att vem som helst, som berömde Anne, vore »utmärkt».

— Jag tror säkert, att det skulle gå bättre för mig i geometri, om han bara ville låta bli att ändra bokstäverna, klagade Anne. — Jag lär mig propositionen utantill med de bokstäver, som boken har, men så ritar han upp den på svarta tavlan och sätter helt andra bokstäver, och då villar han alldeles bort mig … Jag tycker det är tarvligt av en lärare att göra så där, när han vet … Nu läsa vi också geologi, och jag har äntligen fått reda på, vad det är, som gör landsvägarna röda. Det kändes mycket skönt … Jag kan just undra, hur Marilla och fru Lynde ha det. De ha förstås mycket roligt. Fru Lynde säger, att det går i putten med hela Kanada, så uselt som folk sköter sig i Ottawa, och att valmännen borde veta, vad det gäller … Hon säger, att om bara vi kvinnor finge rösta, skulle fasligt mycket vara vunnet. Hur röstar Matthew?

— Jag är konservativ, svarade Matthew ögonblickligen. Hans konservativa åskådningssätt utgjorde en del av hans religion.

— Då är jag det med, förklarade Anne i bestämd ton. — Det var roligt att höra, för Gilb— jag menar några av pojkarna i skolan äro radikaler. Herr Phillips är nog också radikal, för Prissy Andrews pappa är det, och Ruby Gillis har sagt, att när en ungherre slår sig ut för en flicka, så får han alltid lov att stämma överens med flickans mamma i religion och med pappan i politik. Är det sant, Matthew?


— 158 —