Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Anne som räddande ängel.

hade! … Men tala kunde han. Jag var stolt över att vara konservativ. Men Rachel Lynde, som är liberal, hade förstås ingen användning för honom. Din middag står i ugnen, Anne, och du kan få ta dig litet plommonsylt i skänken därinne. Jag kan väl tro, att du är hungrig, Matthew har talat om för mig vad som hänt i natt. Jag får säga, att det var stor tur, att du visste, hur du skulle bära dig åt. Själv hade jag stått rådlös, för jag har aldrig varit med om något fall av strypsjuka. Seså, vänta nu med pratet, tills du fått litet mat i dig … Jag ser på ditt ansikte, att du har massor av nyheter att berätta, men lugna dig, de tåla mycket väl vid att gömma ännu en kvart.

Marilla hade någonting att berätta för Anne, men hon sade det ej just då, ty hon visste, att om hon gjorde det, skulle Annes häpnad och förtjusning uppnå en sådan grad, att hon ej längre skulle ägna någon tanke åt så underordnade ting som hunger eller middagsmat. Icke förrän Anne skrapat bottnen på den lilla assietten med plommonsylt, sade Marilla:

— Fru Barry har varit här i eftermiddag, Anne. Hon ville råka dig, men jag nändes inte väcka dig. Hon sade, att du har räddat Minnie Mays liv och att hon är mycket ledsen för att hon bar sig åt som hon gjorde i samband med den där vinbärsvinshistorien. Hon sade, att hon förstår nu, att det aldrig var din mening att dricka Diana — ja, vi ska inte säga ut det fula ordet — och hon hoppas, att du vill förlåta henne och bli god vän med Diana som förr. Du får gå dit och hälsa på nu i afton, om du vill, för Diana får inte gå utom dörren, så illa förkylde hon sig i natt. Kära Anne, jag ber dig — flyg nu inte rakt i luften!

Denna varning föreföll knappast överflödig — med sådan fart for Anne upp från sin stol. Hennes ögon strålade, och ansiktet lyste av ett nästan förklarat uttryck.


— 165 —