Annes nya krydda.
ska ha två sorters marmelad, röd och gul, och vispad grädde och citronkakor och körsbärskakor och spritsar och mjuk pepparkaka, och till min piggsvinstårta ska vi ha Marillas stiliga gula plommonsylt, som hon gömmer enkom för pastorer … Och nybakat bröd ska vi ha, men gammalt med, ifall han skulle ha klen mage. Fru Lynde säger, att de flesta pastorer ha klen mage, men jag tror inte herr Allan varit pastor så länge, att han hunnit få det. Jag känner mig ändå rätt ängslig för min piggsvinstårta. O, Diana, tänk, om den inte skulle bli god! Jag drömde i natt, att det sprang efter mig en elak tomte med en stor piggsvinstårta i stället för huvud.
— Åh, den blir nog god, lugnade Diana, som aldrig ville skrämma upp sina vänner. — Jag försäkrar, att den där biten, som vi nyligen hade med oss ut till Näktergalsro och som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand tycker jag bara smakar bra …
— Ja, men tårtor ha en sådan särskild förmåga att bli misslyckade, just när man önskar dem som allra delikatast, suckade Anne och doppade en med kåda väl ingniden kvist. — Men jag får väl lita på försynen och inte glömma att lägga i mjölet. O, titta, Diana, en sådan förtjusande regnbåge! Tror du inte, att skogsnymfen kommer fram, sedan vi gått vår väg, och tar den till långschal åt sig?
— Du vet mycket väl, att det inte finns några skogsnymfer, sade Diana i tillrättavisande ton.
Även Dianas mamma hade fått sin andel av spökskogen och blivit mycket förargad. Diana hade fått stränga order att hälla sin fantasi inom behöriga gränser, och hon ansåg det nu rådligast att släppa bekantskapen till och med med den oskyldiga skogsnymfen.
— Ja, men det är ju så lätt att låtsa, att hon finns, invände Anne. — Varenda kväll, innan jag går och lägger mig, tittar jag ut genom mitt fönster och undrar, om inte
— 192 —
