Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Ett romantiskt äventyr.

och analyserat det och plockat sönder det i småbitar, tills det var ett under, att de ännu funno kvar någon mening däri, men den fagra »liljemön» och Lancelot, drottning Guinevere och kung Arthur hade dock antagit levande gestalt för dem, och Anne grämde sig i hemlighet över, att hon ej blivit född under riddartiden. Då hade livet dock någon romantik att bjuda på …

Annes förslag hälsades med hänförelse. Flickorna hade kommit underfund med, att om ekan sköts ut från bryggan vid udden, skulle den följa utför med strömmen under bron och slutligen driva in mot en annan udde längre ned, som likaledes löpte ut i den lilla sjön. De hade ofta låtit båten på egen hand fara denna väg, och en dylik färd skulle ju vara högst lämplig för liljemön Elaine.

— Ja, jag blir väl Elaine, då, sade Anne en smula motsträvigt, ty ehuru det skulle ha berett henne ett stort nöje att få spela huvudrollen i poemet, sade hennes artistiska instinkt henne dock, att härtill krävdes vissa rent yttre förutsättningar, som hon saknade. — Ruby får vara kung Arthur, Jane är drottning Guinevere, och Diana får vara riddar Lancelot. Så måste vi kläda båten utefter hela dess längd med nattsvart sammet … Din mammas gamla svarta schal blir utmärkt till det, Diana.

Sedan den svarta schalen anskaffats, bredde Anne ut den i ekan och lade sig därefter ned på bottnen med slutna ögon och händerna hopknäppta över bröstet.

— O, hon ser riktigt död ut, viskade Ruby Gillis ängsligt och såg på det stilla, bleka lilla ansiktet under björkarnas glidande skuggor. — Jag blir nästan rädd, flickor … Tror ni, att det är riktigt rätt att spela så’nt här? Fru Lynde säger, att all teater ä’ dålighet …

— Ruby, du får inte tala om fru Lynde, sade Anne strängt. — Det förstör effekten — det dröjer ju flera hundra

— 240 —