Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

De nya seminaristerna.


ytterkläderna, så ska vi äta så fort Matthew kommer in. Det är trevligt att ha dig hemma igen, barn lilla … Här har varit fasligt ensamt utan dig, och jag har aldrig varit med om fyra dagar, som gått långsammare.

Efter kvällsvarden slog sig Anne ned framför brasan mellan Marilla och Matthew och började en redogörelse för hela sitt besök.

— Förtjusande roligt har jag haft, slöt hon helt belåtet, och jag känner, att jag verkligen upplevat någonting … Men det bästa av allt var ändå att komma hem igen.



XXX.
DE NYA SEMINARISTERNA.

Marilla lade stickningen ned i sitt knä och lutade sig tillbaka i stolen. Hennes ögon voro trötta, och genom hennes hjärna flög en obestämd tanke på att hon kanske skulle laga, att hon finge andra glasögon, när hon nästa gång for till staden. Det hände ofta på senare tider, att hennes ögon kändes trötta och svedo.

Det var nästan mörkt, ty den dunkla novemberskymningen hade lägrat sig kring Grönkulla, och det enda ljuset i köket kom från de dansande röda lågorna på härden.

Anne satt med korsslagna ben på den lilla mattan framför spiseln och tittade in i den klara glöd, vari solskenet från hundra somrar nu gick upp med den brinnande lönnveden. Hon hade läst, men boken hade glidit ned på golvet, och nu drömde hon, med ett leende på sina halvöppna läppar. Skimrande luftslott skapades av hennes spelande fantasis dimmor och regnbågar; underbara och tjusande äventyr hände henne i molnlandet — äventyr, som ständigt fingo den

Montgomery, Anne på Grönkulla17
— 257 —