De nya seminaristerna.
När Anne kom hem den kvällen, stoppade hon ned alla sina skolböcker i en gammal koffert ute på vindskontoret och lade nyckeln allra längst in i ena skänklådan.
— Jag ska inte så mycket som titta i en läxbok under sommarlovet, förkunnade hon för Marilla. — Jag har pluggat det värsta jag har orkat under hela terminen, och jag har suttit och hängt över den rysliga geometrien, tills jag har kunnat varenda proposition i första boken blankt utantill — till och med fastän bokstäverna varit förändrade … Nu är jag just som litet trött på allting förståndigt, och i sommar ämnar jag riktigt släppa lös min fantasi. Åh, Marilla behöver inte vara rädd! Jag har naturligtvis mina gränser … Men jag vill verkligen ha riktigt livat nu i sommar, för det är kanhända sista sommaren, som jag är en liten flicka. Fru Lynde säger, att fortfar jag att skjuta i höjden på det här viset, måste ni snart ge mig långa kjolar. Hon säger, att till sist blir jag bara ben och ögon … Men får jag längre kjolar, så känner jag, att man också måste uppföra sig på ett annat sätt … Då går det kanske inte an att tro på älvor längre — därför ska jag tro på dem av hela mitt hjärta nu i sommar …
Vi få för resten mycket roligt under sommarlovet. Ruby Gillis ska snart ha födelsedagskalas, och i nästa månad blir söndagsskolans utfärd i det gröna. Och Dianas pappa har lovat, att endera kvällen tar han Diana och mig med sig till Vitsands hotell och bjuder oss på middag där. Där äter folk middag på kvällen … Jane Andrews var där en gång förra sommarn, och hon glömmer aldrig, hur grant det var med det elektriska ljuset och blommorna och damerna i sina fina toaletter … Nu förstår hon, hur de ha det i den högre societén, säger hon …
Fru Lynde kom in den följande eftermiddagen för att taga reda på, varför Marilla ej varit i syföreningen på torsdagen.
— 268 —
