Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Namnlistan.

bestod hon ej inträdesprövningen, skulle hon aldrig mera förmå rätt glädja sig över dem.



XXXII.
NAMNLISTAN.

Med slutet av juni månad kom avslutningen både på terminen och på fröken Stacys verksamhet vid Avonleas skola. Anne och Diana vandrade hem den sista aftonen helt sorgsna i hågen. Röda ögon och våta näsdukar vittnade om, hur rörande avskedet från fröken Stacy hade varit. Nedanför den granbevuxna backen vände Diana sig om, såg på skolhuset och suckade djupt.

— Jag tycker det är, som om det vore slut med allting, gör inte du det? sade hon dystert.

— Du har då inte hälften så mycken orsak att sörja som jag, sade Anne och letade förgäves efter en torr fläck på sin näsduk. — Du får ju ändå komma tillbaka nästa vinter, men jag har nog lämnat den rara gamla skolan för alltid — om jag går igenom i examen, förstås …

— Det blir inte ett dugg detsamma. Fröken Stacy kommer inte att vara där, och troligen varken du eller Ruby. Jag kommer att få sitta alldeles ensam, för jag skulle inte kunna ha någon annan pulpetkamrat efter dig. Ack, vad vi ändå ha haft roligt, Anne! Det är rysligt att tänka sig, att de tiderna äro förbi.

Två stora tårar rullade utför Dianas näsa.

— Om du ville höra upp med att gråta, så kunde jag också, sade Anne bönfallande. — Så ofta jag stoppar in min näsduk, ser jag hur dina ögon svämma över, och då

— 277 —