Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Namnlistan.

historien satte de åt oss ganska hårt, och jag blev förvirrad, så att jag blandade ihop flera årtal. Jag tror ändå, att jag på det hela taget redde mig bra. Men o, Diana, i morgon blir det geometri, och du kan tro, att jag måste lägga band på mig för att inte öppna min geometri! Om jag trodde att multiplikationstabellen kunde hjälpa mig, skulle jag rabbla den hela natten tills i morgon bittida.

Jag var nere ett litet tag sen på kvällen för att hälsa på de andra flickorna. På vägen mötte jag Moody Spurgeon, som vankade omkring helt förtvivlad. Han sa’, att han visste, att han måste bli underkänd i historia, och han var född att svika sina föräldrars förhoppningar, och han skulle fara hem med morgontåget, och det var säkert mycket lättare att bli skomakare än präst. Jag försökte muntra upp honom och sa’, att för fröken Stacys skull borde han ändå inte avbryta sin examen i förtid. Ibland har jag önskat, att jag varit född till pojke, men när jag ser Moody Spurgeon, är jag alltid glad att jag är en flicka och inte hans syster.

Ruby satt och stormgrät, när jag kom fram till deras inackorderingsställe; hon hade just upptäckt ett rysligt fel, som hon gjort i sin uppsats. När hon litet lugnat sig, gingo vi inåt stan och åto glass. Vad vi önskade, att du hade varit med oss!

O, Diana, om bara geometrien vore över! Fru Lynde skulle säga, att solen kommer att gå upp och ned precis som vanligt, antingen jag går igenom eller ej. Men jag får säga, att det hade ändå varit rätt intressant med någon sorts himlafenomen — något järtecken, du! — om jag blir kuggad.

Din ömt tillgivna
Anne.

Geometrien och alla de övriga ämnena undanstökades i tur och ordning, och Anne kom hem på fredagens kväll, ganska trött, men med en viss trygg belåtenhet över hela sitt

— 280 —