I det hela torde utlevereringen i enlighet med den redan inslagna rigtningen alltmera komma att utveckla sig till ett rättsligt internationelt institut och sålunda ytterligare förlora en del af de mera politiska element, som ingå deri. Och hvad som i sådant afseende torde få betraktas såsom framsteg är: fastställelse i lag af de normer, hvarefter utlevereringstraktater må ingås, utlevereringens utsträckande till egna undersåtar, afståendet från genomförandet af ömsesidighet i alla de särskilda detaljstadgandena och bestämmandet af vilkoren för medgifvandet af utleverering med hänsyn till medkontrahentens straff- och processlagar samt slutligen öfverlemnandet af sakens närmare pröfning åt de judiciella myndigheterna. Och i de flesta af dessa afseenden har det engelskt-amerikanska systemet redan förverkligat hvad, som för öfriga staters del måste betecknas såsom önskningsmål.
Straffets
bestämmande i det särskilda
fallet.
Amerstedt. Om straffmätning
[Ups. Univ. Årskr. 1869]. Humbla.
Om obestämda strafflagar.
Nordling. Om straffmedium [Naum.
Tdskrft. 1864].I nu gällande strafflagar har det lemnats
domaren en viss frihet i bestämmandet af straffet.
Han har blott att hålla sig inom vissa i lagarne
angifna gränser, den s. k. strafflatituden. Straffet
bör ju bestämmas efter brottsligheten i viljan. Och
måttet af denna brottslighet kan ej afgöras, utan
att hänsyn tages till alla de särskilda
omständigheter, hvarunder förbrytelsen begåtts. Men äfven
med den mest vidtgående lagstiftning kan man icke
på förhand angifva dessa omständigheter och
uppskatta deras betydelse. Och man kan det så
mycket mindre som de, der de sammanträffa jemte
hvarandra, kunna än förstärka och än förringa hvarandras
betydelse och det i högst olika måtto.
Med den forna tidens uppfattning af straffändamålet yppades ej något egentligt behof af latitudinära straff. Och i det hela funnos de ej heller då. I vår äldre rätt (LdskpsL:ne och LL:ne) var enligt regel för hvarje särskildt fall bestämdt straff utsatt, såväl till art som till mått. Väl förekommo dock med afseende å vissa brott alternativa straff, nemligen antingen så att brottslingen hade rätt att lösa sig från urbota bestraffning, eller så att målseganden kunde tillåta honom det. Stundom tillades
