till och med domaren en afgöranderätt härutinnan. Men då var det vanligen endast under samverkan med målseganden eller i enlighet med hans förbön, som han hade att handla. Ifrågavarande stadganden afsågo för öfrigt ej egentligen att bereda tillfälle till ett rätt afpassande af straffet, utan inneburo endast ett förmedlande mellan det äldre, mera privata straffsystemet och det påträngande nya samt en i sammanhang dermed stående sträfvan till utvidgande af bötesstraffen. Då det offentliga straffsystemet vunnit mera fasthet, sökte man ånyo beröfva parterna i rättegången all bestämmelserätt öfver straffet. Och i följd häraf försvunno på nytt stadganden af här beskrifna art (hos oss minst deraf i Allm.St.L:n).
Uppkomsten af latitudsystemet hör egentligen till den tid, då man mera började fästa afseende vid brottslingens rätt och bästa. Straff borde ej ådömas i större måtto, än det verkligen var förtjenadt, men äfven just så mycket. Hos oss gör sig denna uppfattning först gällande i konungens och hofrätternas arbitrerande under tiden mellan LL:ne och 1734 års lag. Konungen tog sig rätt att allt efter omständigheterna såväl skärpa som mildra straffet, och hofrätterna tillätos i allt fall att nedsätta detsamma. Det bestod således redan före 1734 års lags tillkomst en viss handlingsfrihet för lagskiparne i nämnda hänseende. I 1734 års lag äro emellertid straffen regelrätt absolut bestämda. Men i en mängd fall lemnas dock domaren valrätt inom vissa gränser. Det gifves alternativa straff (MB 6,2: 40 par spö eller en månads häkte vid vatten och bröd) och äfven latitudinära och det till och med af så vidtgående beskaffenhet (MB 3,1: 40 daler eller fängelse vid vatten och bröd; 5,1: halshuggning eller fängelse å fästning från 2 till 10 år; 6,5: landsflykt, spö eller fängelse; 7,2: fängelse vid vatten och bröd eller spö eller ris; 60,4: spö eller ris, fängelse vid vatten och bröd eller landsflykt), att de i sjelfva verket tillägga domaren en nästan oinskränkt myndighet i fråga om straffets bestämmande.
Vår nu gällande strafflag och de densamma förberedande förordningarne (4⁄5 1855, 7⁄9 1858,
