Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


104

291 1861) hafva i enlighet med hvad, som i allmänhet gäller för den nyare strafflagstiftningen, antagit latitudsystemet. Endast med afseende å vissa embetsbrott hafva absoluta straffsatser stadgats (Str.L. 25,1, 4, 5, 8, 9, 13 och 19) samt för några fall dels alternativa straffarter till bestämdt mått (Str.L. 8,1: lifvet eller straffarbete på lifstid) och dels alternativa straffmått inom samma straffart (Str.L. 14,3: straffarbete på lifstid eller 10 år). I öfrigt har domaren valfrihet antingen emellan ett absolut straffmått och straff inom viss latitud (Str.L. 14,4: straffarbetete på lifstid eller från och med 8 till och med 10 år) eller inom strafflatitud vare sig af en (Str.L. 14,5: straffarbete från och med 4 till och med 8 år) eller flera straffarter (Str.L. 15,21: fängelse i högst 6 månader eller straffarbete i högst 2 år; 14,13: böter eller fängelse i högst 6 månader; 8,28: högst straffarbete i 2 år). Exempel på en väl långt drifven bestämmelserätt för domaren i nämnda hänseende förekomma jemväl, nemligen så till vida som domaren endast är förbunden att ej öfverskrida ett högre straffmaximum (Str.L. 19,6 mom. 2; 3,3; 5,6).

Förmildrande och försvårande omständigheter.Den valrätt, som domaren sålunda har att utöfva, tänkes dock icke böra leda till godtycke. Han har att vid straffets bestämmande afväga alla de förmildrande och försvårande omständigheter, hvarunder den brottsliga gerningen föröfvats. Och han har härvid att icke allenast se till sjelfva de objektiva momenten i handlingen, nemligen hvad som derigenom skett, huru och med hvad medel, utan äfven de subjektiva: brottslingens afsigt, energi i viljan samt föregående lif. I öfrigt tänker man sig vanligen inom den stadgade latituden ett straffmedium, d. v. s. ett straffmått, hvarmed gerningen under normala fall bör beläggas, och hvarifrån alltså domaren har att utgå vid bedömandet af de omständigheter, som i det särskilda fallet tala för ett mildare eller svårare straff. Men detta medium kan onekligen ställa sig högst olika vid de särskilda brotten. Afgörande är i sådant hänseende, huruvida de mera ovanliga omständigheter, hvarunder brottet kan tänkas förekomma, äro till det större flertalet förmildrande eller försvårande. I det förra fallet måste