Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
105

straffmediet sökas högre upp i latituden, i det senare åter lägre. I allt fall behöfver det ej sammanfalla med det aritmetiska mediet. Och enligt regel är man benägen att lägga det temligen nära minimum. Särskildt är så händelsen, hvarest den allmänna meningen finner de lagbestämda straffsatserna alltför stränga. Och med den nuvarande strömningen på det kriminala området inträffar detta vid det större antalet af förbrytelser. Klart är för öfrigt, att förmildrande och försvårande omständigheter kunna förekomma jemte hvarandra. Och det tillhör då domaren att pröfva, i hvad mån de uppväga hvarandra.

I allmänhet angifva nyare lagar icke hvad, som skall räknas såsom förmildrande och försvårande omständigheter, utan hänskjuta detta till domarens eget omdöme. Och så är äfven förhållandet i vår rätt. Undantagsvis hafva dock åtskilliga omständigheter särskildt tillagts egenskapen af försvårande (Str.L. 3,2 förledande af minderårig eller underordnad till brott; 7,4 brott å sabbatstid; se vidare för särskilda fall Str.L. 10,18; 11,9, 14 och 15; 14, 15, 35 och 42; 16, 12). De hänvisningar, som på sådant sätt lemnats domaren, äro emellertid ringa mot dem, som förefinnas i åtskilliga andra strafflagar, bland annat i norsk rätt (afseende å brottslingens ålder, helsa och kroppsbeskaffenhet, yrke och ställning, undergånget häkte, försökshandlings närmande till fullbordan samt den tilltalades förmögenhet, om fråga är om bötesstraff; vid två alternativt stadgade straffarter betraktandet af den först nämnda såsom den normala). För så vidt en särskild ledning må anses erforderlig, kan en sådan till någon del vinnas genom beaktandet af de omständigheter, som vid vissa brott föranledt lagstiftarne att uppställa särskilda arter deraf med sina särskilda latituder eller som i allt fall tjena såsom straffminsknings- eller straffskärpningsgrunder. Hvarest dessa omständigheter ej på det ena eller det andra af dessa sätt kunna verka respektive till straffets nedsättande eller höjande, böra de i allt fall enligt regel göra det inom den normala strafflatituden (försök och vållande i motsats till fullbordad gerning och vilja).

14