borde följa, så framt ej bestraffning redan egt rum med afseende å den tidigare gerningen.
I den germanska rätten vann absorptionsmetoden endast småningom insteg och till en början blott på samma sätt som i de antika rättssystemen, nemligen för de händelser, som falla under begreppen ideell konkurrens och fortsatt brott. Hvad särskildt beträffar begreppet fortsatt brott, torde dess upptagande i den moderna rätten knyta sig till den i den italienska medeltidsrätten uppställda åtskilnaden mellan delicta momentanea och successiva, under hvilken senare kategori fördes hvad, som nu förstås med s. k. kollektiva brott. Hvarest, såsom händelsen ansågs vara vid sedlighetsbrott och allmänt farliga förbrytelser, den rättighet, som tänktes vara föremål för brottet, redan genom första gerningen kränktes i hela sitt omfång, skulle senare tillkomna gerningar af samma art ej räknas såsom särskilda brott utan med den första handlingen bilda en enda förbrytelse. I öfrigt hafva teori och praxis i allmänhet tillgodogjort sig ifrågavarande begrepp och deras innebörd vida tidigare än lagstiftningen. Ett mera obestridt erkännande från lagstiftningens sida hafva de först rönt i sammanhang med den sista, under hänsyn till brottslingens rätt och bästa företagna grundliga ombildningen af hela den moderna straffrätten. Men nästan samtidigt uppstod äfven fråga om deras fullständiga afmönstrande och om ett ovilkorligt antagande af absorptionsmetoden vid hvarje sammanträffande af brott.
I den franska rätten har man förfarit på detta senare sätt (code d’instruction criminel § 365: ˮen cas de conviction de plusieurs crimes ou délits, la peine la plus forte sera seule prononcéeˮ). Annorstädes har man visserligen låtit det mindre brottet tjena såsom en straffskärpningsgrund (Österrike, Danmark), men dock, med principiellt antagande af absorptionsmetoden, förordnat, att allenast ett straff må ådömas. Och äfven här bortfalla icke allenast de olägenheter, som enligt nu rådande uppfattningssätt äro förknippade med kumulationsmetoden, utan äfven åtskilnaderna mellan reell och ideell konkurrens samt mellan flera brott och fortsatt brott. Till
