afsigt att dräpa, men dock har en sådan verkan, träder härmed närmare misshandelsbrotten. Och har åter verkligt dråp skett med berådt mod, leder det såsom mord (tysk rätt: mord; fransk och belgisk rätt: assassinat) till ett skärpt ansvar (i engelsk rätt åtskilnaden här dock gjord med afseende derå, huruvida gerningsmannen varit retad — manslaughter —, i följd hvaraf mord — murder, dödande with malice aforethought — äfven innefattar misshandel med dödlig utgång; i österrikisk rätt betecknar ˮmordˮ mord och dråp enligt vanlig terminologi samt ˮtodtschlagˮ åter misshandel med dödlig utgång). I fråga om vållande till annans död skiljer man åter mellan olika grader af oaktsamhet. Och dervid har man i det hela till straffrätten utsträckt användningen af de från den romerska rätten hemtade reglerna och åtskilnaderna rörande civil skadeståndsskyldighet (dolus, culpa lata, culpa levis och casus).
Den nu gällande svenska rättens stadganden i ämnet (Str. L. 14, 1—9) äro affattade i enlighet med här gjorda framställning. Endast så till vida röjer sig en inverkan af det äldre åskådningssättet, som misshandel med dödlig ingång behandlas såsom ett särskildt brott i omedelbart sammanhang med mord och dråp samt åtskils från vållande till annans död, utan särskiljande af det fall att den dödliga utgången kan anses hafva tagits i beräkning (så äfven norsk rätt). Men i öfrigt stämmer det ej heller fullt öfverens med de nyare principerna, att den svenska rätten endast befriar gerningsmannen från ansvaret för sådana, utan gerningsmannens skuld, efter misshandeln tillkomna omständigheter, som medfört en dödlig utgång, och ej jemväl för omständigheter af denna art vid sjelfva misshandelns föröfvande (Str. L. 14, 43; så äfven norsk och finsk rätt). I öfverensstämmelse härmed har man i vår nu gällande rätt äfven låtit alla dem, som deltagit i sådan misshandel, hvaraf döden följt, drabbas af straff för den uppståndna effekten, oaktadt de skador, som de hvar för sig tillfogat den dödade, endast i förening förorsakat döden (här i tysk och österrikisk rätt nedsättning i straffet). Allenast för det fall att det ej kan utredas, af hvem eller hvilka den dödade bekommit
