de skador, som varit af lifsfarlig natur, har en nedsättning i straffet medgifvits (Str. L. 14, 7 och 8; liknande stadgande i norsk och österrikisk rätt; i äldre svensk rätt enligt KB 17⁄1 1724 och 3⁄6 1752 hofrätt befogenhet låta lotten afgöra hvem, som med lifvet skulle böta för gerningen). I de nyaste strafflagarne (tysk, holländsk, ungersk och finsk rätt) finnes särskildt ansvar stadgadt för deltagande af flera i misshandel eller slagsmål, som haft till följd en menniskas död eller svårare kroppsskada. Än vidare skulle mot den svenska rätten kunna anmärkas, att, då den lemnar positiva bestämningar af såväl mord som dråp (ˮmed berådt modˮ, ˮmed hastigt modˮ), den underlåtit att angifva, hvilket af dessa två begrepp skall anses såsom det hufvudsakliga, och sålunda möjligen i ett särskildt fall kan föranleda villrådighet, under hvilketdera af dem en gerning skall föras (i tysk, fransk, dansk och norsk rätt dråpet i förhållande till mordet negativt bestämdt och derigenom hufvudbegreppet).
Ännu i 1734 års lag (MB 24; jfr. 39, 2 ibid.) voro de gamla begreppsbestämningarne i det hela bibehållna. Dråp innefattade äfven misshandel med dödlig utgång, och med afseende härå var ej någon särskild strafflindring stadgad. Och dråp i löndom (MB 12, 1) medförde såsom mord ett högre ansvar. Likväl hade vid tiden för 1734 års lags tillkomst redan de nyare åsigterna börjat omfattas i vår rätt. Enligt landskapslagarne och landslagarne ledde ett försåtligt utförande af dråp (bakhåll) till ett strängare straff och var enligt Allm. St. L. edsöresbrott. I 1734 års lag var det upptaget såsom en omständighet, hvilken gjorde handlingen till mord (fortfarande i fransk rätt). Och dermed hade åtminstone för detta fall gjorts till förutsättning för mord, att gerningen skett efter förut fattadt beslut. I ett särskildt fall beskrifves också dråp såsom föröfvadt i bråd skilnad (MB 25, 5). Så till vida hade för öfrigt redan den äldre rätten tillagt dråps föröfvande efter öfverläggning en särskild betydelse i straffrättsligt hänseende, som ej mindre landskapslagarne än landslagarne och allmänna stadslagen, fastän visserligen icke i full öfverensstämmelse och i lika måtto, i åtskilliga fall
