Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


143

som straffa duell utan vittnen strängare, och ej heller i dansk, om de ej vetat, att det varit aftaladt att fortsätta striden till enderas död, eller de svikit sina pligter) och biträden vid uppgörandet af aftalet om envig (i tysk, holländsk, ungersk och österrikisk rätt, blott om duellen blir af). Ett svikligt förfarande vid envig föranleder enligt regel, att gerningen faller under straffbestämmelserna för misshandel och dråp (tysk, holländsk, norsk och dansk rätt; svensk och ungersk rätt: dödande lika med mord och tillfogande af skada bestraffad dels lika strängt och dels strängare än uppsåtlig misshandel med berådt mod). Slutligen har i några strafflagar begreppet envig närmare bestämts på det sätt, att det angifvits såsom strid, hvari lifsfarliga vapen användas eller skola användas (tysk och österrikisk rätt: ˮzweikampf mit tödtlichen waffenˮ; norsk rätt låter deremot samma regler gälla för ˮslagsmaalˮ som ˮtvekampˮ; eljest lemnas lika som i vår ingen närmare bestämning af begreppet).




Ärekränkning.
Hammarskjöld, Om falsk angifvelse och ärekränkning.
Egentligen innebar enligt germanskt åskådningssätt hvarje förbrytelse mot enskild person i sin allmänna egenskap af oförrätt en kränkning af äran. Derför utgingo vid vissa gerningar, som i hufvudsak bestraffades såsom helt andra brott än ärekränkningar, dock jemväl böter till godtgörelse för den genom gerningen tillfogade skymfen (särskildt i norsk rätt den s. k. öfundarbót). Af sådan beskaffenhet var i den svenska rätten äfven den þukka bot, som vid gröfre misshandel eller dråp å träl eller tjenare skulle erläggas till husbonden (ÖGL, SmL). Med denna uppfattning kom i allt fall helt naturligt att, under begreppet ärekränkning inrymmas all sådan oförrätt, som var af mindre svår art och ej lämpligen kunde föras under öfriga då gängse kategorier af brott. Och det är på sådant sätt, som man redan i den äldsta rätten kan urskilja en klass af förbrytelser, hvilka hufvudsakligen uppfattades och bestraffades såsom ärekränkningar. Begreppet är dock på grund af här skildrade förhållanden mera omfattande och sväfvande, än som nu är händelsen. Och särskildt gäller detta i förhållande till begreppet misshandel.