Realinjurier.Der det ej kommit till kroppslig skada, utan allt stannat vid hot, eller i allt fall det våld, som skett, ej lemnat spår efter sig, synes man dock i gerningen närmast hafva sett en yttring af missaktning och i denna dess egenskap bestraffat densamma. Visserligen finnes det äfven exempel att man redan i äldre rättsböcker lät det bero af uppsåtet, om handlingen skulle räknas såsom misshandel eller ärekränkning (Lex Salica, Gragas). Men enligt regel iakttogs ej en sådan åtskilnad, utan angåfvo lagarne hvilka slags kroppsliga förgripelser, som vore att hänföra till ärekränkningar. Full öfverensstämmelse rådde för öfrigt icke i detta afseende. Men i allt fall finnas på sådant sätt hafva såsom ärekränkningar bestraffats: dragande af vapen, knuffande, sönderrifvande af kläder, hårdragning, omkullkastande eller nedstötande i vatten, öfverspolande, afspärrande af väg för annan, slag å häst som någon red, samt egenmäktigt inträngande i annans hemvist, om dertill ej komme sådana omständigheter, som gjorde det till hemfridsbrott. I fråga om alla dessa gerningar gällde det för öfrigt, att, om större skada uppstod, de ansågos såsom misshandelsbrott och i enlighet dermed bestraffades, t. ex. vid nedkastande i vatten eller slående å häst. En och samma gerning kunde äfven eljest medföra ett större eller mindre ansvar allt efter de olika omständigheter, hvarunder den föröfvats (enligt somliga lagar större ansvar för slående å häst bakom sadeln, för skållande eller öfvergjutande med urin, för egenmäktigt inträngande längre in på någons mark, in på gården eller i sjelfva huset). Och sålunda lände det bland annat mångenstädes till förhöjning af straffet, om ärekränkningen vederfarits qvinna (salisk, alamannisk och longobardisk rätt). Särskilda ansvarsbestämmelser förekommo äfven till skydd för den qvinliga äran och blygsamheten, nemligen för tagande å eller blottande af hennes kropp. Och äfven här voro straffsatserna högst olika, beroende deraf å hvilken del af kroppen, man tagit, eller huru mycket af kroppen, som blottats (jfr. GottlL 1, 23). Men äfven det minsta vidrörande lände dock till
