hvari privat åtalsrätt och sjelfhämnd varit förherrskande. Men i sin slutliga gestalt beteckna nämnda rättssystem visserligen en vida högre utveckling än det gamla germanska. Och de kunde derför jemväl under en längre tid tjena till förebild vid detsammas omarbetande i modern rigtning. I sjelfva verket hafva de nemligen ej allenast underlättat öfvergången från en privat straffrätt och straffprocess till en offentlig utan äfven under de tidigare skedena af den vidare utbildningen lemnat material till det derefter alltjemnt forsatta reformarbetet.
För en senare tid har åter onekligen inflytandet å den moderna straffrättens utveckling närmast utöfvats af de filosofiska rättssystem, som i reformerande syfte sökt att bestämma brottets begrepp och straffets ändamål. Deras värde torde dock företrädesvis ligga deri, att de bragt till klarare uttryck det rådande rättsmedvetandet, sådant det rörde sig hos folket och efterhand förändrade sig under fortgången af den sociala utvecklingen. Men derigenom påskyndades äfven de häraf betingade reformerna, och bragtes de till stånd på ett fullständigt, straffjustisen i dess helhet omfattande sätt. Så till vida som nämnda filosofiska system hvart för sig endast uppställt ett enda straffändamål och med hänsyn dertill sökt bestämma straffrättens och straffprocessens gränser, innehåll och gestalt, kunna de dock visserligen icke förverkligas i något positivt rättssystem. Ty i sjelfva verket är det under hvad samhällsskick som helst ett flertal intressen, som påfordra kriminell bestraffning, och hvarå vid dess utöfvande afseende måste fästas. Och i samma mån som samhället bättre organiseras, blifver detta i öfrigt förhållandet ej i mindre utan i större omfattning. Men det ligger visserligen vigt derå, om det ena eller det andra straffändamålet uppställes såsom det hufvudsakliga, — det, hvilket man företrädesvis bör hafva i sigte vid vidtagandet af lagstiftnings- och lagskipningsåtgärder i ämnet. I öfrigt hafva de nyaste af nämnda filosofiska system på detta sätt endast omfattat och beredt erkännande åt principer, som redan börjat beaktas, om äfven i mindre måtto, uti förberörda antika straff- och processrätter. Men i förhållande till dessa beteckna
