tingsfriden derigenom stördes (TgmB 43). Äfven i Allm. St.L. lemnas straffbestämmelserna för oqvädingsord i sammanhang med redogörelsen för rättegångsordningen (RB 30—32). Men derstädes är dock ärekränkningens straffbarhet icke uttryckligen satt i beroende af sådant förbehåll som i ChLL. Deremot är det endast med afseende å vissa uppräknade skymford, som ansvar stadgas i Allm. St. L. (tjuf, mördare, ljugare, röfvare, mordbrännare etc.). Liknande stadganden återfinnas i Bjärköarätten 21 och Visby St.L. I 53. Men i stadslagarne urskiljes såsom en svårare ärekränkning, att någon ˮliughær äru manz af manniˮ (BjR 16, Allm. St.L. RB 30). Här föreligger således redan en åtskilnad mellan vanliga skymford och beskyllning eller utspridande af förklenande rykte om annan. Samma skilnad är äfven iakttagen i ChLL:s stadganden om lasteligt tal rörande konungen eller hans råd (KB 9) och motsvarande bestämmelser i Allm. St.L. beträffande sådant tal om stadens fogat, skrifvare, borgmästare och rådmän (KgB 12). I öfrigt blefvo Allm. St. L:ns principer jemväl iakttagna i landsrätten. Skymford bestraffades i allmänhet i enlighet med de bestämmelser, som lemnats om oqvädinsord och annan skymf å tinget (KB 21⁄3 1720, K.RådsB. 13⁄11 1718), och såsom en qvalificerad ärekränkning betraktades beskyllning å heder och ära. Härå tillämpades hvad, som blifvit stadgadt beträffande falsk anklagelse, som gick å lif eller ära (ChLL TgmB 20). Häraf framgår dock äfven, att fråga ej var om annat än beskyllning för förbrytelse. Och hvad angår oqvädinsord och annan skymf, synes till deras straffbarhet hafva hört, att den, som de afsågo, vid tillfället varit närvarande. Innebar ärekränkningen en tillvitelse om missgerning, var den, som gjort påståendet, behörig att, derest han egde åtalsrätt i saken, få styrka sitt påstående med bevis och såmedelst freda sig från ansvar. Efterhand utfärdades jemväl särskilda skärpta ansvarsbestämmelser för förolämpningar mot vissa personer (mot föräldrar enligt K. Konfirm. 20⁄11 1608, mot husbonde eller matmoder enligt KB 19⁄12 1699, mot förmän i tjensten samt embets- och tjenstemän enligt en mängd
