deremot för tiden närmast dessförinnan Abrahamsson p. 716), hvaremot rån (MB 20,9 och 10) beskrifves såsom ett tagande med våld eller med fullt våld (Nehrman p. 335 säger dock äfven efter 1734 års lag, att ˮhemligen sker stöldˮ). Skilnaden i straffbarhet mellan uppenbar och icke uppenbar stöld synes äfven hafva bibehållit sig ända till 1734 års lags tillkomst, fastän deråt icke egnas beaktande i 1653 års straffordning. Dock hade i öfverensstämmelse med svealagarne redan LL:ne och Allm. St.L. ej tillämpat ansvaret för uppenbar tjufnad å det fall, att någon ej kunde styrka sin åtkomst till stulet gods, som han befunnits innehafva, och han ej heller, efter hvad senare tilläts honom, med egen ed gjorde sig urtjufva. Och med anledning deraf att med förändringen i bevisreglerna det kommit att anses höra till käranden att i första hand bevisa sitt påstående (Dom. Regl. 29), hade, äfven för det fall att stulet gods vid husransakan funnits hos den tilltalade, denne redan före 1734 års lag bekommit rätten att för saken värja sig med ed. Brast han häri, hölls han ej vidare skyldig till uppenbar tjufnad, utan endast till icke uppenbar (KB 28⁄4 1696). Med 1653 års straffordning upphörde äfven den småningom uppkomna indelningen af stölderna i ett större flertal klasser efter det tillgripnas värde, och skilde man, såsom från början skett, endast mellan snatteri samt små och stora stölder. I 1734 års lag gjordes åter liksom nu principiellt endast skilnad mellan snatteri och stöld. Genom 1653 års straffordning infördes för öfrigt äfven i vår rätt den i den romerska rätten begagnade straffmätningen, nemligen böter till ett på stadgadt sätt mångdubbladt belopp af det tillgripnas värde. Och detta upphörde först genom 1855 års kongl. förordning.
Nedsättningen i straffet för stöld har alltjemt fortgått. Detta visar sig bland annat deri, att lifsstraffets användning här alltmera inskränkts och till sist afskaffats (i 1653 års straffordn. ännu för stöld öfver 60 daler eller tredje gången, i 1734 års lag för stöld tredje gången af minst 100 dalers värde eller fjerde gången; genom KF. 20⁄1 1779 lifsstraff i allmänhet ersatt med annat straff, hvarefter genom KF 4⁄5 1855 så äfven skett i fråga om de
