härefter frihetsstraffen, med eller utan lifsstraffet såsom ett högsta straffmedel i skalan och nedåt fullständigade af bötesstraff.
Utgångspunkten för samtliga dessa reformsträfvanden var känslan af en samhällets förpligtelse mot den tilltalade och brottslingen. Men åt denna förpligtelse gåfvos olika uttryck, och detta visade sig äfven i de filosofiska rättssystem, som byggde å den nya grunden. Sålunda ville somliga, att straffet ej finge vara hårdare, än som vore nödvändigt för borttagandet af brottsligheten i viljan hos gerningsmannen (Grollmans preventionsteori, äfven Boström, Schulzes sjelfförsvarsteori), medan andra åter stälde på straffet anspråket, att det borde vara af moraliskt förbättrande natur (Spangenbergs förbättringsteori). Och ehuru man i de positiva rättssystemen väl icke uttryckligen erkänt denna senare grundsats annat än så till vida, som straffet ej får lända till brottslingens moraliska försämring, har man dock faktiskt alltmera rättat sig efter sistberörda anspråk och sökt, der så ske kunnat, att med straffet förena en uppfostran i intellektuellt och moraliskt hänseende. Det är sådant sätt som vid frihetsstraffet det s. k. penitentiärsystemet i olika former omfattats under städse upprepade försök att alltmera anordna fängelsestraffet på det sätt, att förbrytaren skulle återskänkas till samhället med alla förutsättningar för en framtida hederlig och gagnelig vandel. Härmed har jemväl yppat sig en benägenhet att på visst sätt åter införa arbiträra straff. Återstående fängelsetid anses nemligen kunna efterskänkas, om brottslingens uppförande tyder på en undergången förbättring, medan man deremot tillsvidare endast undantagsvis (Irland) erkänner det berättigade i straffets förlängande under motsatta förhållanden.
Det kan för öfrigt visserligen sättas i fråga, om man icke delvis redan gått för långt i den för ögonblicket inslagna rigtningen och i sin omsorg om brottslingens person väl mycket lemnat ur sigte samhällets och målsegandens intressen. Men för närvarande angifver visserligen icke något ett omslag i den rådande stämningen. Tvärtom hafva de nya grundsatserna uppenbarligen ännu icke
