Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


13

fullbordat sitt reformverk. Särskildt hafva de af dem betingade anstalterna och förändringarne stött på en mängd svårigheter af praktisk och ekonomisk natur (dyrbara fängelser), som flerstädes tillsvidare endast i ofullständig måtto besegrats.

Statens rent preventiva verksamhet till brotts förekommande.Jemsides med ofvannämnda förändring i uppfattningen af straffändamålet, tilltager ock krafvet på statens utöfvande af en rent preventiv verksamhet till brotts förekommande. De allmänna medlen, som i sådant afseende komma till användning, äro: bildningens spridande, nödens lindrande, lyxens stäfjande, utbredandet af kännedomen om lagarne, särskildt om dem, som röra straffrätten, samt den medborgerliga andans höjande och åtgärder mot ett lastfullt lefverne. Men särskildt öfvar staten i detta syfte en tillsyn å vissa klasser, öfvergifna och vanvårdade barn, tiggare, lösdrifvare och lättingar utan tillgångar för sitt uppehälle, samt inskrider mot dem i afsigt att förmå dem till väljande af en lefnadsbana, som må kunna föra dem bort från brottets. Då syftet dock sålunda i det mesta är enahanda med det, som staten numera fullföljer med sin straffverksamhet, blifva medlen äfven af liknande natur: frihetstvång med arbetsskyldighet och uppfostran. Och ifrågavarande, straffjustisen fullständigande, rent preventiva verksamhet närmar sig sålunda densamma i så hög grad, att för framtiden svårigheter torde uppstå att hålla dem åtskils från hvarandra. Dermed skulle dock den moderna straffrätten bryta med en af sina nedärfda kardinalprinciper, nemligen att med straff belägga ej lasten, utan endast den brottsliga gerningen.




Straffmedel.Straffsystemet företer sålunda tre olika utvecklingsskeden, allteftersom vid bestraffningen hänsyn närmast tagits till målseganden, rättssamfundet eller förbrytaren. Och dermed hafva äfven straffen förändrats. De äro under den första perioden fridlöshet och böter, under den andra hufvudsakligen lifs- och kroppsstraff samt under den tredje frihetsstraff. Öfvergångsperioderna utmärkas af en tilltagande användning, i tiden mellan den första och den andra perioden af bötesstraffen och i tiden mellan den andra och den tredje af kroppsstraffen. Hvad beträffar den första af dessa öfvergångsperioder, tjena leges