endast rum, i mån som begreppen förfalskning och bedrägeri hade tillämplighet. Och med konkursinstitutets upptagande i den germanska rätten försiggick till en början ingen förändring i detta afseende. Redan i den romerska rätten gjordes dock i rättsligt afseende åtskilnad mellan en redlig och en oredlig konkursgäldenär. Ursprungligen rigtade sig den romerska exekutionen mot gäldenären personligen och afsåg att genom straffhot förmå honom att uppfylla sina förbindelser. Det romerska konkursförfarandet betecknade visserligen en förändring härutinnan. Men förutom det att föremålet för denna form af exekution var gäldenärens hela förmögenhet, led gäldenären deraf äfven skada i personligt afseende. Såväl i det ena som i det andra hänseendet förunnades dock vissa eftergifter åt den, som sjelfvilligt afträdde sina tillgångar till borgenärernas förnöjande. Han kunde ej fängslas, träffades ej af infami samt kunde ej tvingas att betala hvad, som icke gäldats ur de afträdda tillgångarna, förrän han på nytt förvärfvat någon betydligare förmögenhet, och äfven då endast så att han bibehölls vid tillräckligt underhåll för sig och sin familj. Förutsättning för att åtnjuta dessa förmåner (beneficium cessionis bonorum) var likväl, att gäldenären genom olycka råkat på obestånd och i öfrigt förfor redligen mot sina borgenärer. Äfven i dessa delar vunno den romerska rättens bestämmelser rörande konkurs inträde i den germanska rätten. Ja i sjelfva verket vidgades den åtskilnad, som på detta sätt gjorts mellan en redlig och en oredlig konkursgäldenär.
Jemväl i den germanska rätten afsågo exekutionsmedlen från början att framtvinga betalning och hade sålunda karakteren af straffhot. Och äfven sedan gäldenärens förmögenhet omedelbart togs i anspråk till förnöjande af hans fordringsegare, afstannade icke exekutionen, allenast derför att gods ej vidare fans att taga. Subsidiärt vände sig exekutionen mot gäldenärens person. Långt fram i tiden var i fall af bristande tillgångar gäldenär skyldig att aftjena sin skuld med arbete, eller hade borgenären rätt att hålla honom i fängelse, vare sig till dess han fick sin fordran betald eller så att
