rättssamfundet i form af trygd eller grid trädde sålunda jemväl konungens nåd och lejd.
Här beskrifna brott kommo på detta sätt att påfordra en strängare bestraffning. Och då i förstone fridlösheten var det principiella straffet, blef densamma efter hand hufvudsakligen det särskilda straffet för fridsbrotten, hvilka åter senare slutligen fattades i betydelse af edsöresbrott eller förbrytelser mot de af konungen under särskildt hägn tagna rättigheterna.
Fridlöshetens verkningar och särskilda arter deraf.Ursprungligen innehar fridlösheten förlust af samvist med och bistånd af andra samt af rätt till gods, borgerlig rätt, fira och lif. Den, som hade samvist med och lemnade bistånd åt fridlös man, träffades i förstone sjelf af fridlöshet. Senare trädde i dess ställe böter (ÖGL och LL:ne: 40 mark), hvilka, derest förseelsen var af öfvergående natur, ytterligare nedsattes (3 mark), hvarjemte enligt några rättsböcker (norsk rätt) de, som stodo den fridlöse nära, hustru och anförvandter, här under vissa förbehåll åtnjöto full straffrihet. All den fridlöses egendom gick efter borgenärernas förnöjande till skiftes mellan vederbörande rättsegare. Men äfven här inträdde efterhand en lindring, enligt regel så att blott den lösa egendomen räknades såsom förbruten. Så var särskildt förhållandet i de svenska rättsböckerna, landsförräderi enligt VGL:ne undantaget. Förlusten af borgerlig rätt för den fridlöse förde med sig, att hvarken han sjelf eller sådana barn som af honom aflades under fridlösheten, voro arfsberättigade. Han kunde ej heller anlägga eller utföra talan vid domstol och njöt ej upprättelse för sådan skymf, som under fridlösheten kunde tillfogas honom. Slutligen kunde han af hvar och en saklöst dödas. Endast om detta skedde hemligen eller på ett nesligt och grymt sätt, förvandlade sig dråpet från en straffande hämndeakt till en förbrytelse. I öfrigt var det så långt ifrån, att samhället sökte uppehålla eller hindra en förföljelse af den fridlöse, att pris och belöningar finnas utsatta för dödandet af sådana personer (Island). Hans hus nedbrändes, och efter döden fick han med kristendomens omfattande ej hvila å kyrkogård.
Förutom redan anmärkta lindringar i
