tillgodogjort sig den romerska rättens principer och åskådningssätt i fråga om sistberörda brott. Till det mesta har detta i öfrigt först skett i den allra senaste tiden. Såsom den föregående framställningen utvisar, finnes det fortfarande en mängd strafflagar, i hvilka intet fullt erkännande skänkts åt begreppet allmänfarliga brott, vare sig i allmänhet eller i fråga om de särskilda fallen.
Svensk rättsutveckling.I de svenska landskapslagarne förekommo ganska talrika bestämmelser rörande skadegörelse medelst eld. Härvid skildes regelmässigt från hvarandra eldskada af vilja och af våda. Men vare sig fråga var om båt, skepp (HL WB 24,3, SmL BB 22,1) eller gärdesgård (UL WB 6,2, WmL BB 5,4, SmL BB 18,6) eller ock om skog eller byggnad, sågs i gerningen allenast en skadegörelse å egendom. Med afseende derå var ansvaret bestämdt. Detta kunde alltså bortfalla, om den, som af våda föranledt branden, deraf lidit skada i lika måtto som annan (VmL I BB 45,4, SmL BB 18 pr.). Och äfven för annat fall synes ansvaret ursprungligen hafva stannat vid skyldighet att ersätta allenast halfva skadan, så snart upphofsmannen till elden frivilligt erbjöd sig härtill och i öfrigt gjort hvad på honom ankom för eldens släckande (WmL I BB 45; i SmL BB 18,6 vid gärdesgårds uppbrännande af våda val emellan att gifva fullt skadestånd eller att böta). Vanligare var dock, att en viss vådabot fastställts (WmL II BB 24,2, SmL BB 18, ÖGL BB 44 pr.), och särskildt var detta allmänt, då elden brutit ut i eller spridt sig till bostäder (UL WB 24, WmL I BB 45,2 II BB 24, SmL BB 18, GottlL I, 50 och 51; i HL WB 19 dock skadestånd till fullo, då blott ett hus brunnit af eld, som burits mellan gårdarna; i ÖGL BB 43 rätt för den brandskadade att välja mellan att taga böter af eldens upphofsman eller brandstod af häradet). Denna vådabot, som rättade sig efter värdet af det uppbrunna och sättet för eldens uppkomst (om af eld i hus eller af sådan eld, som bars mellan husen, s. k. ˮut burin eelderˮ), men dock ej öfversteg ett visst maximibelopp, innefattade äfven skadestånd. Till stegrande af bötessumman verkade icke den omständighet, att i de förstörda byggnaderna äfven folk brunnit inne (UL WB 24,1, WmL II BB 24,1,
