sammanställdes af 1734 års lagstiftare denna gerning såsom nidingsverk med mord (MB 12,3). Edsöresbrott var ej häller längre det i LL:ne i sådant hänseende upptagna fallet, att man begick öfvervåld å dråpare inom den tid, som han hade för inställelse till svaromål vid ting eller inför konungen (jfr. 1734 lag MB 25,2). I öfrigt voro i 1734 års lag för åtskilliga af de i ett sammanhang afhandlade fridsbrotten helt andra straff än edsöresansvaret stadgade, dels större och dels lindrigare. Det bestod alltså vid sidan af edsöresbrotten fridsbrott såväl af svårare som af mindre svår natur. K. Förordn. d. 20⁄1 1779 upphäfde visserligen icke edsöresbegreppet och edsöresstraffet, men införde för de edsöresbrott, som upptagits i den allmänna lagen, nya straff. Endast så vidt som öfvervåldet gick ända till dråp, bibehölls enligt regel det skärpta edsöresansvaret, förlust af högra handen och lifvet, eller efter kongl. förordn. d. 10⁄6 1841 oqvalificeradt dödsstraff. I 1864 års strafflag upptogs ej edsöresbegreppet, och genom beslut vid 1865—1866 års riksdag afskaffades grundlagarnes förordnande, att ofredande af riksdagsman vore att betrakta såsom edsöresbrott. Och dermed bortföll den sista qvarlefvan af edsöreslagstiftningen.
Hvad beträffar 1864 års strafflags fridsbrott, har en del af dem närmast hemtats från kongl. förordn. d. 29⁄1 1861 (§§ 1, 5, 7, 8, 9 mom. 10, 14, 15 mom. 2). I denna förordning, som rörde mord, dråp och misshandel, afhandlades äfven fridsbrott, nemligen så framt de begingos medelst föröfvande af våld. Några större olikheter förefinnas ej mellan bestämmelserna i 1864 års strafflag och 1861 års förordning. De bestå allenast dels i temligen oväsentliga ändringar uti straffsatserna (§§ 1 och 10), dels i tilllägg vid uppräknandet af fridlysta ärenden (kyrkostämma i § 9, auktion i § 15) och dels i ett närmare bestämmande af sättet för fridsbrotts begående (i § 10 nytt dels det fall, att man vägrar att på tillsägelse begifva sig bort, och dels det för straffbarhet vid insmygande och undangömmande fogade vilkoret, att man ej kan visa skälig anledning dertill). Större är på ifrågavarande område motsatsen mellan 1864 års strafflag och 1861 års
