landet hänvisades till jus gentium. Straff skulle ådömas efter den lag, som staterna i denna del plägat sinsemellan iakttaga (KB 9⁄2 1689). Presterna skulle afhålla sig från att tala smädligt om främmande nationer (1686 KkL 2,2), och paskiller mot utländska furstar och stater skulle brännas af bödeln, jemte det att författaren straffades för ärekränkningen (K.Plak. 27⁄4 1665; jfr. 1812 års Tryckfr. Förordn. 3 mom. 9). Våld mot riksdagsman blef edsöresbrott (K.Försäkr. 20⁄3 1720; jfr. nu 1809 års Reg. Form. 110).
I fråga om statsförbrytelserna var 1864 års lagstiftning sålunda väl förberedd genom den föregående rättsutvecklingen. Ej heller skedde större förändringar i tiden mellan 1734 och 1864 års lagar. Straffsatserna nedsattes blott i ett par fall, nemligen med afseende å utspridande af falska rykten (KF 20⁄1 1779) och smädelse mot konung, drottning eller tronföljare (KF 30⁄5 1835), hvarförutom i fråga om sistnämnda brott det uttryckligen förbehölls Kongl. Maj:t att afgöra, huruvida saken skulle beifras (KB 25⁄9 1777 och KF 19⁄5 1845). Genom åtskilliga författningar inskärptes jemväl, att förräderistraff skulle drabba den, som sökte rubba rikets konstitutionella stadgar eller den lagstadgade tronföljden (K.Försäkr. 1751, K. Förbud 10⁄12 1812).
1864 års lagstiftare bibehöllo den i 1734 års lag befintliga fördelningen af statsförbrytelserna i förräderihandlingar och majestätsbrott. I kapitlet om förräderi afhandlades dock äfven sådana gerningar, som, fastän de icke kunde sägas vara förräderi, likväl voro menliga för rikets säkerhet. Och på sådant sätt öfverflyttades dit ej blott de i 1734 års lag förekommande brotten mot rikets inre säkerhet (Str. L. 8,13 och 14), utan intogos derstädes äfven föreskrifter om sådana brott, som förut ej vidrörts i den allmänna lagen, nemligen förgripelser mot främmande furste och sändebud, värfning till främmande krigstjenst (förut KF 18⁄2 1768, Värfn. Stadg. 7⁄4 1802) och delaktighet i krigsmans rymning (förut Krigsart. 1798). I öfrigt gaf 1864 års strafflag en snäfvare begränsning åt begreppet högförräderi och inskränkte särskildt dess tilllämpning å förbrytelser
