uppfattningssättet bevarat sig eller på hvad sätt de romerska rättssatserna i allt fall från början bearbetats och införlifvats med den inhemska rätten. Allenast undantagsvis bildar olydnad mot myndighet nu mera utan vidare i och för sig en straffbar handling (dock i holländsk rätt mera allmänna bestämmelser; jfr. för svensk rätt Str. L. 10,15, 22 och 23). Olydnaden måste hafva tagit form i någon positiv åtgärd. Uppmaning till olydnad mot lagar och förordningar är dock i några rättssystem redan till fylles i sådant hänseende (norsk, tysk och ungersk rätt). Vanligen fordras dock ett omedelbart uppträdande mot den offentliga myndigheten sjelf, vare sig med våld, hot eller skymfligt beteende. Allmänt framhållas i sådant hänseende handlingar, som gå ut på att med våld nödga myndigheter till att företaga eller underlåta något i sitt embete. Men äfven annan olaga inverkan på embetsman har, vare sig i allmänhet (norsk rätt) eller för så vidt den utöfvas medelst mutande (österrikisk och holländsk rätt) eller består i ett hindrande af embetsåtgärd (dansk, österrikisk och holländsk rätt), betecknats såsom brott mot offentlig myndighet. Åtminstone är så förhållandet med våldsamt motstånd vid offentlig förrättning (jfr. den svenska Str. L. 10,1 och 6). Vanligen har härjemte såväl våld som äfven missfirmelse mot embetsman under tjensteutöfning i allmänhet tilllagts ifrågavarande karakter (jfr. den svenska Str. L. 10,1 och 2). I några rättssystem falla åter sådana gerningar under tilllämpliga lagrum rörande förbrytelser mot individuell rätt (våld i ungersk och ärekränkning i tysk och ungersk rätt), om de äfven härvid utmärkts såsom qvalificerade (holländsk rätt). Stundom förekommer åter ytterligare, att våld (nordisk, fransk och belgisk rätt) eller missfirmelse (svensk, dansk, fransk och belgisk rätt) mot embetsman med anledning af åtgärd i hans kall gjorts till brott mot offentlig myndighet. Beträffande den relativa straffbarheten hos dessa gerningar följas olika regler i de särskilda straffsystemen. Förutsättning för tilllämpligheten af lagrummen rörande förgripelser å embetsman i embetet är, att denne i formellt afseende befunnit sig i lagenlig utöfning af sitt kall (för svensk rätt K. Utsl.
