Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/364

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
356

innebära förgripelser dels närmast mot enskilda och dels åter mot statens rätt. Så är äfven förhållandet med den mängd embetsbrott, som i det ena eller andra rättssystemet ansluta sig till dessa förbrytelser. Det finnes sålunda stadganden, som belägga med ansvar åtskilliga missbruk af embetsmyndighet gent emot enskilda — stadganden, hvarigenom medborgerlig rätt af konstitutionell art, personlig frihet, kroppslig integritet, hemfrid, samt bref, telegram och andra privata försändelser tagits i särskildt skydd mot embetsmännen. Och det finnes åter andra bestämmelser, som äro rigtade mot obehörig inblandning af en embetsmyndighet i en annans verksamhet, mot vägran af embetsmyndigheter att lemna hvarandra vederbörligt understöd, mot olydnad af underordnade och en obehörig inverkan på dem eller bristande tillsyn öfver dem från de öfverordnades sida. Härtill sluta sig i framställningen ytterligare åtskilliga former af oredlighet vid embetsutöfning: förfalskande, förstörande och undertryckande af handlingar samt falska uppgifters tagande till protokoll eller utfärdande af handlingar med falskt innehåll, uppenbarande af embetshemligheter, deltagande i brott, som man har att beifra, och intressentskap i affärer, hvaröfver man skall utöfva tillsyn etc. Och än vidare förekomma äfven smärre förseelser: tillträde till embete utan ed, utöfvande af embete, hvarifrån man entledigats, och förande af embetsanteckningar på lösa blad etc. I den franska rätten förklaras till sist, att hvarje ˮcrimeˮ, begånget af en embetsman i utöfningen af embetet, är en ˮforfaitureˮ, d. v. s. ett embetsbrott, belagdt med ett skärpt ansvar, nemligen med den omfattande förlust af medborgerlig rätt, hvilken inbegripes under ˮdégradation civiqueˮ.

Det är en brokig och skiftande bild, som de särskilda rättssystemens embetsbrott på detta sätt förete. I en och annan strafflag, såsom exempelvis just den franska, utgöra de, snart nog sagdt, ett straffsystem för sig bredvid det allmänna. Det finnes straff för grofva missbruk af embete och för ringa försummelser vid dess utöfvande, straff för dolösa och kulpösa gerningar, straff för handlingar, som endast äro straffbara, så vidt de begås i