rättssystem är det ej tal om annat än ett nödgande att göra, tåla eller underlåta något (tysk och holländsk rätt; särskilda bestämmelser om ett dylikt frihetsbrott äfven i dansk och ungersk rätt). Annorstädes har åter brottet angifvits hafva till syfte att skada någon, stat, kommun eller enskild person, (österrikisk rätt) eller ock att vare sig gagna, skada eller kränka någon (ungersk rätt).
Förberörda olikhet i rättssystemens behandling af embetsbrotten hänger i sin ordning samman med de vid dessa förbrytelser använda straffmedlen. Den svenska rätten, i hvilken embetsmännens oafsättlighet af gammalt är en bestående grundsats, låter nemligen vid ifrågavarande brott afsättning och mistning af embete på viss tid ingå såsom led i straffskalan samt ovärdighet att i rikets tjenst nyttjas utgöra en särskild straffpåföljd, som, mindre svår än förlust af medborgerligt förtroende, för vissa fall förenas med afsättning. Afsättning förekommer härvid jemte straff af allmän natur, men i öfrigt finnas såväl afsättning som mistning af embete på viss tid stadgade alternativt med eller i ersättning för allmänna straff. Särskildt är förfaret på detta senare sätt i de allmänna lagrummen. I norsk, dansk och engelsk rätt har man till någon del gått till väga på samma sätt, nemligen så till vida som man vid embetsbrott upptagit afsättning såsom ett sjelfständigt straffmedel. Men i öfrigt står den svenska rätten ensam i detta stycke. Ovärdighet att begagnas i rikets tjenst är visserligen en straffpåföljd. Men afsättning och mistning af embete på viss tid äro ej verkliga straff. Allra högst kan afsättning vid embetsbrott hafva karakteren af ett tillläggsstraff (ungersk rätt). Men i öfrigt följa å alla embetsbrott utan undantag straff af allmän natur. Afsättning, suspension och andra dylika åtgärder äro disciplinära straff.
Med den svenska strafflagens sätt att gå till väga i denna sak följa äfven andra egendomligheter för vår rätt. Deraf beror nemligen bland annat förordnandet om användningen af reglerna för reellt sammanträffande vid förbrytelse, som, jemte det att den faller under de allmänna lagrummen om embetsbrott, äfven eljest utgör en straffbar handling
