blott fört med sig, att densamma, i motsats till hvad förut varit förhållandet, uteslutande blifvit ett embetsbrott. Med 1734 års lag (MB 19,3) framhölls detta uttryckligen i fråga om vårdslöshet vid fånges bevakande, och genom 1864 års strafflag (25,14) skedde så äfven i fråga om ett afsigtligt lösgifvande. Förebilderna till 1864 års strafflags stadganden om förbrytelser af tjenstemän vid kommunikationsanstalter (25,15 och 22 mom. 2; enl. K. Utsl. 29⁄6 1885 stadgandena ej tilllämpliga, då jernväg väl fridlyst, men ännu ej öppnad för trafik) och om längre tids afhållelse från tjenstgöring (25,19) äro att finna, hvad det förra angår, i den allmänna fridlysningsstadgan rörande nämnda slags verk och inrättningar d. 18⁄1 1855 och för det senare i kongl. kung. d. 5⁄11 1782.
Hvad, som åter i det hela är nytt i 1864 års strafflag, är den likställighet med statens embetsmän, hvilken i viss måtto införts för andra personer i besittning af ett offentligt uppdrag (Str. L. 25,22; bestämmelserna om brott af embetsmän tilllämpliga i fråga om mäklare enligt Mäkl. Ordn. 25⁄10 1872 samt i fråga om apotekare och hans biträden enligt K. Utsl. 5⁄4 1876, men ej i fråga om en af magistrat antagen exekutionsförrättare enligt K. Utsl. 5⁄5 1881). Förut funnos blott enstaka lagrum af sådant innehåll. Och helt och hållet nya stadganden äro till sist de, genom hvilka allmänna straffbestämmelser gifvits med afseende å fel i tjensten, straff stadgats för gröfre brott utom tjensten samt förordnande lemnats om maximibeloppet af de böter, som må ådömas för embetsbrott (Str. L. 25,16—18, 20, 21). Sin stora betydelse har i öfrigt 1864 års strafflag derigenom, att med densamma ifrågavarande brott först sammanfördes såsom ett helt för sig.
I tiden derförinnan hade dessutom i en mängd här ofvan icke angifna fall särskilda skärpta ansvarsbestämmelser efterhand införts, i händelse att vissa brott af allmän natur föröfvades af embetsmän i tjensten. Till den del som ifrågavarande föreskrifter hafva rört dolösa handlingar, hafva de efter införandet af 1864 års strafflags allmänna bestämmelse i ämnet blifvit öfverflödiga och
