Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
60

hufvudförbrytelsen, stundom med befrielse från eller lindrande af ansvaret (synnerligen vid anstiftan) för den egentliga gerningsmannen. Och med afseende å vissa svårare brott utsträckte redan äldre rättsböcker det derför stadgade ansvaret utan vidare förbehåll eller inskränkning till alla dem, som deltagit deri (i svenska landskapslagar: edsöresbrott, tjufnad, mord, röfveri, våldsgästning, hemfridsbrott, landsförräderi; enligt Allm. St. L. äfven vid dråp, då LL:ne deremot här fortfarande lemnade målseganden rätt att tala å en såsom hufvudman och en såsom haldbani). Och i tidens lopp synas de fall, hvari sålunda förfors, hafva utvidgats (flera fall i LL:ne och i Allm. St. L. än i LdskpsL:ne och ett ytterligare ökande af dem genom senare förordningar).

Äfven här är det romerska rättsgrundsatser, som spela in och bestämma utvecklingens gång. I den senromerska rätten hade nemligen, på samma sätt som försök till brott likställts med det fullbordade brottet i fråga om straffbarhet, så äfven skett med delaktighet deri i förhållande till det hufvudsakliga utförandet. Vare sig ett brott skett genom en samverkan af flera, hvilka i lika måtto handlat såsom hufvudmän, eller en eller annan haft bistånd i dess utförande genom medverkan af andra — före, under eller efter brottet, fysiskt eller psykiskt, för sin persons eller sakens skull — gjordes härutinnan ej någon åtskilnad. Undantagsvis drabbades dock visserligen underordnade biträden af ett mindre straff än hufvudmannen. Och i den kanoniska rätten, som i det hela anslöt sig till den romerska i nämnda hänseenden (enligt de svenska landskapslagarne skulle alla deltagarne i ett dråp fasta, ehuru blott några drabbades af verdsligt straff), ökades dessa fall ytterligare. I den romerska rätten stämplades för öfrigt uraktlåtenhet att ingripa till hindrande af brott i vissa fall (parricidium, myntförfalskning) jemväl såsom delaktigtighet deri — en grundsats, som den kanoniska rätten åter sökte gifva en större allmängiltighet.

I den senare moderna rätten hafva de romerska principerna så till vida vunnit ett allmänt erkännande, som delaktighet i brott upptagits såsom ett särskildt begrepp och derför stadgats straff,