Å Lilla Joreds ägor i samma socken finnas lemningar efter ett altarbord, och i Dyrmyran derbredvid ha flere flintknifvar blifvit för några år sedan hittade. Att flintsaker icke allenast blifvit af nordens urinvånare använde för anfall och försvar, utan äfven för jagt och fiske, är otvifvelaktigt. Men de måste äfven blifvit i brist på andra redskap använde vid offer, och måhända ha de här funne flintknifvar varit dertill begagnade.
Men Lilla Jored – fornforskare ha orätt skrifvit Lilla Tored – har genom ett graffynd, som här 1816 gjordes af Prosten Anton Lidberg, blifvit i fornforskningens häfder märkvärdigt. Nära denna gårds åbyggnader på en liten slätt, som ligger mellan höga berg och genomskäres af en å, framstod en grafkulle, som höll 60 fot i tvärmått, men blott 6 i höjd. Denna grafkulle var upptagen till åker. Men då vid fortsatt odling någon jord nedrasade å densamma, upptäcktes härunder ett grafrum, hvilket i bottnen höll 10 fot i längd, 5 fot i bredd och 6 fot i djup. Vid sidor och gaflar lågo tjocka ekstockar, på hvilka utåtlutande beklädnadsmurar af kullersten voro uppdragne. Fyra stora hällar, som hvilade på grafrummets sidor, och några mindre, som sträckte sig ifrån detsammas gaflar, utgjorde betäckningen. Härpå låg mindre kullersten och jord till 1 fots höjd. Grafrummets botten bekläddes med tvenne ekplankor, af hvilka hvarje hade 2 fots 6 tums bredd, 5 tums tjocklek. Sidor och gaflar omgåfvos jemväl af sådane, hvilka voro ungefär hälften smalare, men lika tjocka. Den vida men låga kista, som dymedelst bildades, var genom tvenne deri nedlagde ekstockar efter längden fördelad i trenne likstora fack, af hvilka hvarje betäcktes med en särskild ekplanka. Ehuru denna kista var anbragt på fast lerbotten och jemte
