Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

164

skuggrika vikar framskymta gårdar och torpställen, som omgifvas med små ängar och åkrar. Under framfarten erbjuder den öbeströdda vattenyttan en mängd vexlande utsigter, som täfla med hvarandra i naturskönheter. Hvad äro väl Mälarens täcka omgifningar i jemförelse med dessa alptrakter? Sångfåglar prisade den lugna morgonstunden och skogsdufvor kringsväfvade oss med en paradisisk trygghet. Den smala vägen, de djupa branterne, de svaga broarne glömdes lätt vid omvexling af svalkande dungar och vid anblicken af grönskande dalar under solbeglänsta fjällväggar. Vi fingo snart å södra sidan se Säbykärnet, som omgifves dels af skogbeväxta dels af odlade kullar. Anfasterbön ligger på en skön landthöjd mellan Gran- och Ivägsjön. Detta ställe beskuggas af barrträd, björkar och alar. Härnedom öfverfares Nordbron, som nyligen blifvit af trä ombygd öfver en bred ränna mellan nyssnämnda insjöar.

Man tyckes här föga påtänka skogshushållning. Man knuthugger bonings- och uthus, kringtimrar gårdsplatser, inhägnar små ägor med hank och stör och sätter i stället för grindstolpar tresidiga timmerkar, som fyllas med gråsten o. s. v. Om härtill läggas svedjande och kolning; så visar det sig, att skogen, som här utgör en vigtig utkomslkälla, hårdt anlites, och att, om ej en planmessig hushållning dermed iakttages, våra efterkommande torde få se Dalsland lika skoglöst som norra Bohuslän. Detta är så mycket troligare, som Dalsland visserligen icke nu är skogrikare, än Bohuslän varit för ett och annat sekel tillbaka.

Från Taxvikens gästgifvaregård, hvilken på en tvärbrant bergskulle visar sig såsom ett bergfäste, öppnas en vacker utsigt öfver Ivägsjön. Man ser härifrån djupt