uppfinningsrik framkomma med planlösa och småaktiga förslag, hvilka, om än aldrig så väl laverade, framkalla byggnader, som ej sällan röja illa beräknade förhållanden. Dessa reflexioner må dock hufvudsakligen gälla i afseende på kyrkobyggnader. En helgedom bör icke allenast vara enkel, utan andaktsväckande, icke likna en menniskas boning, utan ett Herrans hus. En helgedom bör ha ett långhus med en så afpassad dager, att ett altare derframför liksom bestrålas af Guds klarhet. I nyare kyrkor finner man stundom ett motsatt förhållande, stundom en belysning, som passar en brunnssalon eller ett lusthus, någongång en läktarbruten halfdager. Men hvad värre är, kyrkor blifva stundom utförda utan afseende på akustiska lagar. Det är helt naturligt, att, på hvad tid och hvad ställe byggnadskonstens idkare ej grundligen studerat hithörande vetenskaper i förening med en ihärdig granskning af erkände mästarverk i denna väg, dylike misstag skola uppkomma. Vi våga derföre tro, att det vore önskligt, om unge män, som egnade sig till byggnadskonstens utöfning, laverade litet mindre och studerade litet mer, och först efter hithörande vetenskapers grundliga inhemtande påtänkte utländska resor. En så utrustad byggmästare skulle säkerligen icke föreslå en till sådan grad misslyckad kyrkobyggnad, som den vi nyligen beskrifvit. Detta önskningsmål hoppas vi vår tid, hvilken frambragt en mängd lika lärda som utförliga arbeten rörande byggnadskonsten, kan måhända snart nog verkliggöra.
Beträffande åter byggnaders ändamålsenliga utförande har mycket blifvit sagdt och ännu mer kan derom sägas. Visst är emellertid, att under nuvarande skråinrättningar goda arbeten svårligen kunna väntas. Såkallade mästare
