202
Efter dessa olyckor har sjelfva kyrkan fått en bruten, tornet en kalottlik betäckning. Alla spiror ha försvunnit. Denna helgedom röjer i flera hänseenden den sednaste medeltidens byggnadssätt, ehuru den Italienska byggnadsstilen varit på den tiden länge rådande i södern och den Nederländska användes i Tyskland och Danmark. Jag måste beklaga, att jag icke gifvit mig tid att vandra omkring eller ingå i kyrkan, hvarför jag är ur stånd att lemna någon underrättelse om dörr- och fönsteröppningarnas, takhvalfvens och listverkens förhållanden. Dessa förtjena likväl att närmare granskas. När ifrågavarande tempelbyggnad haft sin höga takresning, sin uppåtsträfvande tornbetäckning och alla sido- och hörnspiror, har hon ofelbart kunnat i yttre prydlighet täfla med flera af nordens ansenligare medeltidsbyggnader. Det medgifves gerna, att höga tornspiror, såsom t. ex. den, hvilken finnes i Vesterås, icke tillhöra ren medeltidsstil och dessutom sakna erforderlig styrka. Man erinre sig endast, att medeltidens tornspiror voro murverk, ej timmerarbete, och att, om äfven en hög träspira icke skulle, såsom ofta händt, af stormar nedstörtas, så lossnar likvisst plåtbeklädnaden derå genom svajning, och att för öfrigt den egentliga byggnaden bör skäligen vara högre än betäckningen derå. Vi väga derföre tro, att man kan med ledning af medeltidens efterdöme finna ett lyckligt lagom mellan det sjuttonde århundradets obeliskformiga och det adertondes kalott- och lyktlika betäckningar, eller återgå till rundbågsstilens genombrutna gaflar och låga spiror, helst desamme icke medföra stora kostnader. Ingen, som har något begrepp om medeltidens konst och kännedom om ifrågavarande kyrkas ursprungliga utseende, lärer utan vemod se hennes nuvarande brutna och stympade vattentak.
