238
bevakning, hvilka mottaga eller afvisa ankommande menniskoskaror. Dylika framställningar, hvilka flere sekler igenom vanligtvis användes i större kathedraler och dels bestodo af målningar, dels af mosaikarbeten, dels af bildverk, äro till sin idé och syftning så bestämda, att grunddragen ingenstädes röja godtyckliga infall eller meningslösa hugskott. De kunna således ingalunda af forskare anses för blotta prydnader. Detta bevises ytterligare deraf, att Biskopen Paulinus, som lefde i början af femte seklet, låtit i korutsprånget af tvenne basilikor, af hvilka den ena låg i Nola, den andra i Fundi, anbringa heliga sinnebilder, som han med versar sjelf förklarat. Uti basilikan i Nola föreställdes å korutsprångets takhvalf ett kors på en klippa. Christus under skepnaden af ett lam stod vid korsets fot, och den helige Ande i liknelse af en dufva nedsväfvade med en ljusstråle deröfver. Fyra floder utsprungo från klippan, hvarmed de fyra Evangelisterne åsyftades. Öfverst lästes följande ord: ”Hic est filius meus dilectus, in quo mihi complacui.” Apostlarne stående i närheten bildade en omkrets, hvarmed Christi segerkrans åsyftades. Mellan och öfver dem sväfvade dufvor, hvilka betecknade hjertats enfald, hvarigenom man inkommer i Guds rike. Palmer och purpur antydde Frälsarens segerära och konungadöme. Paulini versar äro följande:
”Pleno coruscat Trinitas mysterio.
Stat Christus agno: vox patris coelo tonat:
Et per columbam Spiritus sanctus fluit.
Crucem corona lucido cingit globo,
Cui coronæ sunt corona Apostoli,
Quorum figura est in columbarum choro.
Pia Trinitatis unitas Christo coit,
