244
svårmodiga och hämdgiriga stunder uppfatta denna hufvudidé; det är deremot föga troligt, att han tänkt sig alla dessa grymma biomständigheter. Då Konungens båda bröder Johan och Carl samt alla rikets råd och de förnämste rikets ständer förklarat detta kopparstick på ett så genomfördt sätt och åberopat detsamma inför samtid och efterverld såsom en medverkande bevekelsegrund till sin lagkrönte Konungs afsättning, ha de tvifvelsutan sjelfve trott, att detta varit den olyckliges mening och att rikets varande och blifvande inbyggare skulle tro detsamma.
Vare nu med Eriks kopparstick huru som helst, så lärer dock ingen, som känner konsthistorien, betvifla tillvaron af en sinnebildslära under medeltiden. Men ingen, som känner densamma, lärer väl anse hvarje prydnad i medeltidsverk för en symbolisk framställning. Derföre yttrar sig en af nutidens störste tänkare ganska rätt i afseende på medeltidens mystiska byggnadsförhållanden: ”Man måste väl akta sig ifrån att vid uppsökande af dylika betydelser gå för vida; ty att vara alltför grundlig och vilja öfverallt framleta en djupare betydelse, förorsakar lika mycken småaktighet och ogrundlighet som en blind lärdom, hvilken förbigår klart uttalade och framställda djupsinnigheter utan att fatta desamma[1].
Skjelfvums kyrka, som är annex till och ligger ej långt ifrån Husaby, väckte mig hastigt ur dessa symboliska betraktelser. Hon utgöres af ett fyrkantigt torn i vester, ett aflångfyrkantigt skepp, derpå ett fyrkantigt kor, som slutas med ett halfrundt utsprång: allt af ovanligt stor och välhuggen sandstensqvader, som likväl har olika dimensioner. Kyrkans hufvudingång är enligt uråldrig anordning från vester. I en sednare tid har ett uselt
- ↑ G. W. J. Hegel's Werke, 10 B. 2 A. s. 341.
