medeltidens konst åtminstone utomlands med allvar studeras af snillrike och grundlärde män och äfven utöfvas vid kyrkors och palatsers uppförande. Det kan således icke vara ur vägen att redligt säga sina tankar rörande hithörande ämnen hos oss. Om någon skulle, hvilket jag icke förmodar, med min frimodighet finna sig missbelåten; så är jag deremot förvissad, att någon torde af dessa korta antydningar finna det mödanvärdt att närmare begrunda, huru en så herrlig tempelbyggnad som Skara domkyrka bör ändamålsenligast återställas och vidmakthållas. De många reparationer, som blifvit å kyrkan företagne, det ansenliga gymnasiehus, som här nyligen uppstått jemte flere nya boningshus, vittna om en berömvärd verksamhet, hvilken ådagalägger, att man åtminstone söker i byggnadsväg göra hvad man förmår. Skada, om goda byggnadsplaner uteblifva.
Skara läroverk, som egentligen började vid Husaby, är ostridigt det äldsta i gamla Sverge, och det har haft och har många utmärkta lärdomsidkare. Jag lefver således i den förhoppning, att män icke skola saknas i närheten af denna helgedom, hvilka icke allenast skola nitälska för densammas ändamålsenliga förbättring, utan fägna Svenska allmänheten med en utförlig beskrifning deröfver.
Vid återkomsten från kyrkan sågos ännu inga hästar. Jag nedsatte mig således att i makligt lugn begrunda, hvarföre man i vår kunskapsrika tid har så olika åsigter vid våra kathedralers iståndsättning och inredning. I synnerhet sysselsatte mig tankan på en altarbyggnad i Skara domkyrka, ett arbete, som måhända ännu icke blifvit med något allvar påtänkt. Likamycket; frågan är af ett allmännare intresse, och någon läsare torde möjligtvis
