Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

26

hade enligt vår öfvertygelse kunnat med all säkerhet göra denna bro liksom många andra sådana lägre utan att äfventyra någon öfversvämning.

Staden består egentligen af en gata, som kröker sig efter strömmen. De fleste husen äro små, byggda af trä och beklädda med bräder. Kyrkan är ganska liten. Långhuset, som skall vara gammalt, består af gråsten, saknar prydnader och har betydligen gifvit sig. Ett träskjul finnes å hvardera sidan. Tornet, hvarå står årtalet 1787, har äfven remnat. Hithörande förhus är ej mindre skröpligt. Jag besåg icke kyrkans innandöme. Men om Falkenberg icke prunkar med ståtliga byggnader, så finnes här dock något, som säkerligen intresserar hvarje resande. Här idkas nemligen ett indrägtigt laxfiske i Ätran ett stycke ofvanför nyssomnämnda bro. Den lax, som härifrån uppsändes till Stockholm, gäller för Halmstadslax, hvarmed den äfven kan i alla afseenden jemföras. Den framsättes väl icke här i så genomskinliga skifvor och för så höga priser, som på Stockholms spisqvarter; men den, som på Slöinges föga försedda gästgifvaregård icke fått något till bästa, njuter densamma med lika smak under namn af Falkenbergslax.

Härifrån till Morup går vägen först genom några ängar och åkerfält; men snart vidtaga ökenlike, stenige utmarker, beväxte med ljung och enbuskar. Nästan inga höjder, inga träd.

Nära Morups gästgifvaregård ligger Morups kyrka. Hon bestod fordom af orappad tegelsten med ett rödmåladt trätorn, och blef derföre i Danska tiden af sjöfarande, som deraf hade landtkänning, kallad den Röde kirke. Denna helgedom, som var 48 fot lång 32 bred, blef 1807 betydligen förlängd och försedd med skiffertak. Hon har