86
öfre ändan af kistan funnos tvenne förergade hals- eller bröstknappar af kopparblandning, hvilka förmodligen tjent till en djurhuds eller ett öfverplaggs sammanhållande. De liknade alldeles de tvenne knappar, som hittades 1701, den ene i en grafhög, den andre i en askkruka i trakten af Hamburg[1]. Dylika knappar ha äfven blifvit i sednare tider funne i Danmark. Vid ena sidan låg ett handspjut, hvars klinga, likaledes af kopparblandning, var tveäggad, 1 fot 4 tum lång, 1 tum bred och mycket anfrätt. Efter skaftet, som varit med fem naglar fästadt vid klingan, syntes icke det ringaste spår. Vid andra sidan låg en lansspets af flinta. En dylik kista, belägen i Östbo härad af Jönköpings län, utgjordes af påkantstående stenar med trenne lockhällar och innehöll ett liknande handspjut 1 fot 4 tum långt, hvilket dock skiljde sig deruti, att skaftet varit fastsatt med en tånge och en knapp derutanför. Det förekommo inga lemningar efter lik. Det tyckes vara uppenbart, att sjelfva benen blifvit till följe af luftens inträngande förtärde. Flere sådana kistor förekomma äfven i Danmark, hvilka äro dels nedsänkta i marken, dels betäckta med jordhögar. I dessa har man träffat benragel jemte sten- och metallredskap. Man lärer der ha begagnat jord i brist på sten, och benrageln måste genom luftens utestängande bibehållit sig. Desse grafvar tillhöra tvifvelsutan nordens urinvånare. Den utmärkte fornforskaren C. Molbech har nyligen lemnat korta, men innehållsrika upplysningar om hithörande ämnen[2]. I några dylika kistor har man träffat
